Stenskvätta
Oenanthe oenanthe (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Stenskvättan häckar i öppna, steniga och torra miljöer. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 290 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 14,5 cm.
Hanen har grå hjässa och rygg, svart ögonstreck och vitt ögonbrynsstreck. Strupen och bröstet är svagt rostfärgade och vingarna mörkt brunsvarta. Honan har gråbrun rygg och diffusa ögonstreck och ögonbrynsstreck. Vingarna är bruna. I flykten syns den speciella teckningen på stjärten, som ett bakvänt mörkt T, med vita kanter och övre stjärttäckare. På sensommaren och hösten är hanar och honor lika, med gulkantade vingpennor och diffus ansiktsteckning.

Habitat

Stenskvättan är en av våra geografiskt mest spridda fågelarter och förekommer över hela landet, dock vanligast i fjällkedjan.

Migrering

Flyttar i slutet av augusti-september till södra Saharas randområden och återvänder i april-maj. Stenskvättorna återvänder ofta till samma område år efter år. 

Födoval

Födan består av insekter och spindlar.

Beteende

Sitter ofta på stenmurar eller staket och spanar efter byten på marken. Den knycker ofta på stjärten och gör nigande rörelser. Flykten är snabb och kraftfull och går lågt över marken. Sjunger ofta nattetid.

Fortplantning

Boet byggs av torrt gräs placeras i ett stenröse, en stenmur, en klippskreva eller en hålighet i marken. Honan lägger 6-7 ägg, som hon ruvar i ca 14 dagar. Äggen är blekt grönblå och ca 21 mm långa och 14 mm breda. Ungarna matas av föräldrarna och lämnar boet efter ca 15 dagar. Vid störning kan detta ske tidigare, ibland efter bara 10 dagar. De är fullt flygfärdiga vid 17-19 dagars ålder. Vid misslyckad häckning görs ofta ett nytt häckningsförsök.

Utbredning

Stenskvättan förekommer i hela Europa och i nordvästra Afrika samt österut genom Asien och in i Alaska. Arten häckar även på Grönland och i nordöstra Kanada.

---