Gransångare
Phylloscopus collybita (Vieillot, 1817)

Gransångare Bernard DUPONT

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

I Sverige förekommer två raser av gransångare; en nordlig, P c abietinus, och en sydlig, P c collybita. Den nordliga rasen minskade i antal under 1980- och 90-talen, men har därefter åter ökat. Den sydliga rasen har ökat kraftigt de senaste trettio åren. Totalt häckar omkring 190 000 par i Sverige (2012).

Biologi

Längd 11 cm.
Ovansidan är bruntonad och undersidan är smutsvit med inget eller svagt gult inslag. Den har ett svagt ögonbrynsstreck och ett mörkt ögonstreck. Benen är tunna och mörka. 

Habitat

Förekommer i nästan hela landet, men med två markanta kärnområden: Skåne och Västkusten, samt södra Norrland. Den nordliga rasen föredrar äldre granskog medan den sydliga gärna häckar i löv- och blandskog med frodig undervegetation.

Migrering

Flyttar i september-oktober till västra Medelhavsområdet. En del fortsätter sannolikt över Sahara. Återvänder tidigt, de allra första i slutet av mars, men de flesta i april-maj.

Födoval

Födan består främst av insekter och spindlar, men på hösten ibland även av bär.

Beteende

Gransångaren är ofta svår att få syn på och identifieras oftast på lätet. Sången är mycket karakteristisk och varar ofta ganska länge. Den framförs något vacklande, chiff-chaff-chaff-chiff-chaff.

Fortplantning

Det övertäckta boet byggs av strån och placeras på marken eller lågt i en buske, en ört eller ett mindre träd och fodras med fjädrar. I maj-juni lägger honan vanligtvis 6 ägg, som hon ruvar i 13-15 dagar. Äggen är vita med lila eller mörkbruna fläckar och ca 15 mm långa och 11 mm breda. Ungarna stannar i boet i 12-15 dagar. 

Utbredning

Häckar i större delen av Europa, men saknas på Island och i delar av Spanien och Grekland. Arten förekommer även i Turkiet och Iran, lokalt i Nordafrika samt i ett bälte genom Ryssland bort till Stilla havet.


Mediafiler på webben
Läs mer