Kaja
Corvus monedula Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Kajan känns igen på sin mörka fjäderdräkt, med grått huvud och ljusa ögon. Arten ses och hörs ofta i stora flockar i kulturmiljöer. Det svenska beståndet har ökat på senare tid och uppskattas till omkring 200 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 33 cm.
Fjäderdräkten är mörk, med ljusgrått huvud och ljust gråvita ögon. Unga kajor är mörkare och har även mörkare ögon än vuxna individer.

Habitat

Häckar i anslutning till odlad mark och bebyggelse över så gott som hela landet, med de tätaste bestånden i söder.

Migrering

Flyttar i oktober-november till Västeuropa och återvänder i mars-april. Många kajor övervintrar också i södra Sverige.

Födoval

Födan är allsidig och består bland annat av insekter, daggmask och spannmål. Under vintern uppsöker kajorna ofta avfallsplatser eller fågelmatningar.

Beteende

Kajan är vanligast i jordbruksområden, där stora flockar kan ses leta föda på åkrarna. Arten är också vanligt förekommande i städer, där de ofta samlas i stora flockar på tak eller kyrktorn.

Fortplantning

Kajorna häckar oftast lite utspritt i skorstenar (där de ofta ställer till problem) och i stora håligheter i träd. Paret håller ihop livet ut. De bygger tillsammans boet, som består av kvistar, strån och jord och är fodrat med strån, hår och fjädrar. I början av maj lägger honan 4-5 ägg, som hon ruvar i 18-20 dagar. Äggen är grönblå med relativt glesa, mörka fläckar. De är ca 36 mm långa och 25 mm breda. Ungarna stannar i boet ca en månad. 

Utbredning

Kajan häckar i så gott som hela Europa och i västra Asien bort till Mongoliet. Arten förekommer lokalt även i Nordafrika.

---