Tofsvipa
Vanellus vanellus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Tofsvipan känns lätt igen på sin långa tofs och breda, svartvita vingar. Dess karakteristiska läte kan höras tidigt på våren i öppna fuktiga miljöer i stora delar av landet. Beståndet har minskat betydligt sedan 1950-talet, men har varit stabilt de senaste 10 åren. Idag häckar omkring 63 000 par i Sverige (2012).

Biologi

Längd 30 cm.
Tofsvipan har en kontrastrik fjäderdräkt med mörkt bröstband, vit buk, rostbruna undre stjärttäckare och grönaktigt metallglänsande ovansida. Stjärten är vit med ett brett svart band längst ut. Honan har något kortare tofs och mindre kontrastrik teckning än hanen. I vinterdräkt har tofsvipan ljus strupe och gulbrunt ansikte. Ungfåglarna liknar vuxna fåglar i vinterdräkt men har gulbruna fjäderkanter på ovansidan.

Habitat

Tofsvipan häckar allmänt i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlandskusten på öppna fält, åkermark och strandängar samt på alvarmark och i våtmarker.

Migrering

Flyttar gradvis under sommaren och hösten. Fjolårets ungar flyttar i maj, följda av häckfåglarna och sist årets ungar. Övervintrar i västra Europa (England-Spanien) och Marocko. Återvänder i mars-april.

Födoval

Födan består mestadels av daggmask och insekter.

Beteende

Tofsvipan är en av de första vårfåglarna och ses ofta på sankmarker, strandängar och fuktig åkermark. Under sensommaren samlas tofsvipor i stora flockar i södra Sveriges slättbygder.

Fortplantning

Hanen förbereder flera bogropar och honan väljer ut en. Honan lägger 4 ägg som ruvas av båda föräldrarna i 24-31 dagar. Äggen varierar i färg, från blekt blå till rödaktiga, men oftast beige eller olivbruna, med mörkbruna eller svarta fläckar som ofta är tätare vid äggets trubbiga sida. De är ca 48 mm långa och 33 mm breda.  Ungarna lämnar boet direkt och vaktas av föräldrarna. De är flygfärdiga efter 35-40 dagar.

Utbredning

Arten häckar från Brittiska öarna österut till östra Kina och Vladivostok.

---