Snatterand
Anas strepera Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Snatteranden är relativt sällsynt i Sverige. Den trivs vid kusten och i näringsrika sjöar och känns lättast igen på hanens fint gråspräckliga fjäderdräkt och helsvarta stjärtfjädrar.

Biologi

Längd 46-56 cm.
Hanen i praktdräkt (oktober-maj) är finstrimmigt grå med svart och vit vingspegel och svarta stjärtfjädrar. Näbben är mörkgrå. Honan är gråbrunspräcklig med vit vingspegel och vit buk som syns i flykten. Hos honan är näbben mörk på övre halvan och orange på nedre. Unga snatteränder liknar fullvuxna honor men har mindre framträdande vingspegel och gråare huvud.  

Habitat

Snatteranden förekommer som häckfågel lokalt främst i den södra delen av landet, både vid kusten och i vissa näringsrika insjöar.

Migrering

Flyttar i oktober-november mot sydväst och övervintrar i västra Europa och återvänder till Sverige i april-maj. Ett fåtal snatteränder övervintrar i södra Sverige.

Födoval

Födan består mestadels av vattenväxter och alger.

Beteende

Snatteranden simmar ofta med näbben i vattenytan och silar småalger. Man ser den också ofta tippa ned med framdelen i vattnet för att få tag på växtdelar. Under våren ses snatteränderna ofta i enskilda par, men på hösten kan de samlas i lite större flockar.

Fortplantning

Boet placeras väl gömt i en grästuva i närheten av vatten och honan lägger 8-12 ägg som hon ruvar i 24-26 dagar. Äggen är gräddvita och ca 57 mm långa och 40 mm breda. Ungarna är flygfärdiga efter 45-50 dagar.

Utbredning

Arten har en fläckvis förekomst i Europa och västra Asien samt i Nordamerika.

---