Fjällpipare
Charadrius morinellus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Fjällpiparen är en högfjällsfågel och förekommer från norra Dalarna till nordligaste Lappland. Omkring 3600 par häckar i Sverige (2012).

Biologi

Längd 24 cm.
I sommardräkt har fjällpiparen gråaktigt bröst och roströd buk, som skiljs från bröstet med ett tydligt vitt band. Huvudet är brungrått med ett vitt ögonbrynsstreck. Benen är gula och både hanen och honan har en mörk bukfläck. Honan har ofta något starkare färger än hanen. I vinterdräkt är fjäderdräkten gulbrun med vit buk. Bröstband och ögonbrynsstreck syns även vintertid. Ungfåglarna liknar de vuxna fåglarna i vinterdräkt, men har en mer spräcklig ryggsida.

Habitat

Häckar sparsamt i fjällkedjan från norra Dalarna till nordligaste Lappland.

Migrering

Flyttar i augusti-oktober till Nordafrika och återvänder i maj.

Födoval

Födan består mestadels av insekter, t.ex. skalbaggar och harkrankar, och spindlar, men ibland även av blötdjur, daggmaskar och växtdelar.

Beteende

Fjällpiparen smälter väl in i sin omgivning och är svår att få syn på. Under vår-flyttningen kan mindre flockar ses landa på åkrar vid motvind i mitten av maj, och i september kan enstaka rastande ungfåglar ses i södra Sverige.

Fortplantning

Boet byggs på en platå eller en plan fjällsluttning med sparsam vegetation och utgörs av en grund fördjupning i marken. En hona har ibland flera hanar. I juni lägger honan 3 ägg, som ruvas av hanen eller ibland av båda föräldrarna i 22-25 dagar. Ungarna vaktas av hanen och är flygfärdiga efter 25-30 dagar.

Utbredning

Arten häckar lokalt i bergstrakter i Skottland, Alperna, Italien, Rumänien och Ural, samt i delar av centrala och norra Asien.

---