Dvärgmås
Hydrocoloeus minutus (Pallas, 1776)

Dvärgmås Ekaterina Chernetsova (Papchinskaya)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Dvärgmåsen är ovanlig som häckfågel i Sverige, men beståndet har ökat på senare tid. Omkring 2800 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 25-27 cm.
Vuxna dvärgmåsar har i sommardräkt kolsvart huvud, röda ben, mörkt rödbrun näbb och trubbiga vingar, som på översidan är ljusgrå med vita bakkanter. Undre vingtäckare är mörkgrå. I vinterdräkt är huvudet övervägande ljust, med mörk hjässa och med en mörk fläck bakom ögat. Ungfågeln har spetsigare vingar jämfört med de vuxna fåglarna. Vingundersidan är ljus och på översidan går ett mörkt diagonalband. De unga fåglarna har dessutom ett mörkt band längst ut på stjärten.

Habitat

Häckar framförallt på Öland och Gotland samt vid kusten i Västerbotten och Norrbotten.

Migrering

Flyttar i augusti-december till Medelhavet och återvänder i april-maj. Enstaka individer kan övervintra i södra Östersjön.

Födoval

Under häckningstiden består födan av insekter, t.ex. dagsländor, fjädermygg och knott. Under vintern utgörs den troligen av småfisk och plankton som fångas i vattenskiktet nära ytan.

Beteende

Dvärgmåsen flyger lätt och elegant och kan påminna om en tärna i flykten. Den dyker ibland snabbt ner mot vattenytan i jakten på föda. Arten uppträder i kolonier, ofta tillsammans med skrattmås, i grunda näringsrika vatten.

Fortplantning

Hanen och honan bygger tillsammans boet på en tuva i vattnet eller på en mindre holme. Honan lägger 3 ägg som ruvas i 23-25 dagar. Ungarna lämnar boet tidigt och är flygfärdiga efter 21-24 dagar.

Utbredning

Arten har tre skilda utbredningsområden från Sverige och Finland i väster till östra Sibirien. Dvärgmåsen förekommer vintertid i kustnära havsområden i Västeuropa, i Medelhavet och Svarta havet.


Mediafiler på webben
Läs mer