Kråka
Corvus corone Linnaeus, 1758

Kråka Gary Leavens

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Kråkan känns lätt igen på sin gråsvarta fjäderdräkt och på sitt kraftiga läte. I Sverige häckar gråkråkan, som tidigare ansågs vara en underart av kråka, Corvus corone cornix, men som numera ofta räknas som en egen art, Corvus cornix. Det svenska beståndet har minskat under de senaste trettio åren och uppskattas till omkring 180 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 47 cm.
Kråkan är en stor kråkfågel. Fjäderdräkten är jämngrå, med glänsande svart huvud, bröst, vingar och stjärt. Unga kråkor känns igen på att de svarta partierna är mattare.

Habitat

Kråkan häckar i de flesta miljöer i hela landet. De tätaste bestånden återfinns i kulturlandskapet.

Migrering

Flyttar i oktober till sydvästra Sverige och Danmark och återvänder i mars-april. I söder är kråkan huvudsakligen stannfågel.

Födoval

Födan är allsidig och består bland annat av insekter, blötdjur, avfall, fågelägg, gnagare, spannmål och bär.

Beteende

Kråkor ses ofta i flock på öppna fält eller sittande i träd. Under vintern samlas de i större flockar vid soptippar och intill bebyggelse. Trots att kråkan ofta uppträder i närheten av människor är den en relativt skygg fågel.

Fortplantning

Paret håller oftast ihop hela livet. Boet byggs, framförallt av honan, högt uppe i ett träd. Det består av torra kvistar, jord och lera och är fodrat med fjädrar, hår mm. Ett nytt bo byggs varje år, och det gamla boet blir ofta hem åt andra fåglar. Honan lägger 4-5 ägg, som hon ruvar i 19-20 dagar. Äggen är blågröna med gråbruna fläckar och ca 45 mm långa och 30 mm breda. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 4-5 veckor.

Utbredning

Arten förekommer i Europas östra delar, från Italien och österut, och i stora delar av Asien.


Mediafiler på webben
Läs mer