Grön vårtbitare
Tettigonia viridissima (Linnaeus, 1758)

Texter: Thomas Strid, Erland Dannelid, Oskar Kindvall, Rikard Vestin, Urban Wahlstedt

---

Liknande taxa

Större vårtbitare är den enda arten som är lika stor, men den har brokig färgteckning och mörka rutformade fläckar på täckvingarna. Den enda långvingade arten som är lika enfärgat grön är ekvårtbitare, men den är betydligt mindre.

Beskrivning

Längd hane 28-35 mm, hona 28-38 mm exklusive äggläggningsrör. Honans äggläggningsrör blir 22-25 mm. Djuret är enfärgat grönt med undantag för ryggens mittlinje och hanens spelorgan vilka oftast är färgade i en ljusbrun nyans, men som också kan vara svarta. På undersidan finns två karakteristiska längsgående vita band. Halsskölden saknar lister. Vingspetsarna når hopfällda långt förbi bakbensknäna och bakkroppsspetsen.

Biologi

Habitat

Arten är talrikast i områden med ett varierat kulturlandskap med god tillgång på lövträd och hagmarker. De vuxna djuren söker sig helst till buskar och träd och annan högväxt vegetation, medan ungarna behöver ängsmarker med god tillgång på blommande örter med pollen, som är en viktig födobas för de unga larverna.

Födoval

Äter främst småkryp, men även frön och andra växtdelar.

Beteende

Flyger gärna flera meter. Läte. Ett taktfast "tz-tz-tz-tz-tz-tz" eller "zic-zic-zic-zic", som ibland omväxlas med korta pauser. Dagtid är lätet snabbare. Till skillnad från större vårtbitare ändras inte spelhastigheten i samband med speluppehållen. Hanarna sätter sig gärna så högt upp i vegetationen som möjligt när de spelar, för att förbättra lätets räckvidd. När de sitter uppe i trädkronorna eller i höga buskar och spelar kan lätet höras på mycket stort avstånd. Grön vårtbitare är den enda svenska art som spelar på detta intensiva sätt sittande högt i vegetationen. Spelaktiviteten är som störst på eftermiddagar och kvällar, men hanarna kan höras dygnet runt. Lätet kan uppfattas som påträngande, men det är så pass högfrekvent att många faktiskt inte kan höra det.

Utbredning

Arten förekommer mycket allmänt inom hela sitt utbredningsområde, som är begränsat till landets sydligaste del. Förmodligen begränsas utbredningen främst av klimatologiska faktorer. Den globala uppvärmningen kommer förmodligen leda till att arten successivt etablerar sig allt längre norrut framöver. 

---