Koltrast
Turdus merula Linnaeus, 1758

Koltrast hane Stefan Berndtsson

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Koltrasten förekommer i hela landet och är en av våra mest välkända fågelarter. 2015 utsågs den för andra gången till Sveriges nationalfågel i en omröstning anordnad av Sveriges Ornitologiska Förening. Drygt 1,8 miljoner par häckar i Sverige (2012).            

Biologi

Längd 25 cm.
Hanen är helt svart med gul ögonring och gul näbb under våren och sommaren. Honan är mörkbrun med ljusare strupe och mörk näbb. Unga koltrastar är bruna med ljusa fläckar på ovansidan.

Habitat

Häckar i barr- och lövskog, parker och trädgårdar i hela Sverige utom längst upp i norr.

Migrering

Flyttar till västra och centrala Europa i september-oktober och återkommer i mars-april. En del koltraster stannar dock i Sverige under vintermånaderna. Den längsta noterade flyttningen hos koltrast är 2447 km.

Födoval

Under sommaren består födan mestadels av mask, insekter och larver och under hösten och vintern av bär och frukt.

Beteende

Koltrasten är orädd i stadsmiljö och ses ofta hoppa omkring på marken och leta efter mask. Under vintern är den en vanlig gäst vid fågelborden. Koltrasten börjar sjunga tidigt på våren och sången är kraftfull och melodisk.

Fortplantning

Boet byggs av kvistar, mossa och andra växtdelar i buskar eller häckar nära marken. Ofta används samma bo till flera kullar under en säsong. En koltrasthona lägger 4-6 ägg. Äggen är gröna med bruna fläckar och är ca 29 mm långa och 20 mm breda. Honan ruvar äggen i 13 dagar och ungarna är redo att lämna boet efter ca 14 dagar.

Utbredning

Utbredningen är splittrad men arten finns i nästan hela Europa utom på Island. Österut finns flera populationer i södra Asien österut till Kina samt introducerad i Australien och Nya Zeeland.


Mediafiler på webben
Läs mer