Skogsduva
Columba oenas Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Skogsduvan trivs bäst i gammal skog och har minskat kraftigt under 1900-talet, troligtvis som en följd av boplatsbrist. En ökning har dock skett de senaste 10 åren och det svenska beståndet uppskattas idag till omkring 12 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 33 cm.
Fjäderdräkten är grå utan vita teckningar och med antydan till två mörkare vingband. Vingpennorna är brunsvarta och stjärten är grå med ett brunsvart ändband. Halsen är grå med en metalliskt grönskimrande fläck på sidan. Ungfåglarna saknar i stort sett denna fläck och vingbanden är inte speciellt framträdande.

Habitat

Skogsduvan häckar främst i de södra och mellersta delarna av Sverige, men också längs Norrlandskusten. Arten föredrar gammal skog med gott om hålträd.

Migrering

Flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och återvänder vanligen i mars-april. En del skogsduvor kan dock dyka upp i landet redan i februari.

Födoval

Födan består mestadels av frön, bär, gröna blad och ekollon, men ibland även av animalisk föda, t.ex. sniglar.

Beteende

Ses ofta söka föda på åkrar eller längs vägkanter. Under höstflyttningen slår arten gärna följe med flockar av andra arter, t.ex. ringduvor.

Fortplantning

Boet byggs av kvistar och gräs, ofta i trädhål, t.ex. gamla spillkråkehål, men också i holkar, hålrum i rovfågelbon eller håligheter i klippor. Honan lägger 2 ägg som ruvas av båda föräldrarna, framförallt honan, i 16-18 dagar. De glansigt vita äggen är ca 36 mm långa och 29 mm breda. Ungarna lämnar boet efter 20-30 dygn. Paret kan ha upp till 3-4 kullar under en häckningssäsong.

Utbredning

Arten förekommer dessutom i södra Norge och Finland, stora delar av Europa, nordvästra Afrika och österut genom Asien till Kina.

---