Tornseglare
Apus apus (Linnaeus, 1758)

Tornseglare sébastien bertru

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Beskrivning

Tornseglaren känns igen på sina långa lieformade vingar och på sitt svirrande läte. Populationen har ökat kraftigt sedan 1800-talet i takt med att tegelpannor började användas i stora delar av landet. Beståndet har dock minskat något under de senaste 30 åren och uppskattas idag till 310 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 17-19 cm.
Tornseglaren är matt brunsvart med ljusare strupe, långa smala lieformade vingar och kort, smal, kluven stjärt. Undersidan av vingarna är ljusgrå. Ungfåglarna skiljs från vuxna individer på att de har ljusare strupe och panna och ljuskantade fjädrar.

Habitat

Tornseglaren häckar i större delen av Sverige förutom i fjällkedjan. I de södra delarna av landet är den vanlig i anknytning till bebyggelse, där den ofta väljer boplats under taktegel. Längre norrut häckar arten i skogsmiljö, ofta i gamla hackspettshål.

Migrering

Flyttar i juli-augusti till Afrika söder om Sahara och återvänder en bit in i maj.

Födoval

Födan består av flygande insekter, svävande spindlar och bladlöss, som fångas i flykten. Ungarna matas med bollar av saliv och insekter som förvaras i krävan.

Beteende

Tornseglaren är en skicklig flygare och tillbringar all sin tid i luften, förutom under botiden och extrema oväder. Jagar ofta tillsammans i små flockar med kraftigt svirrande läten, och kan jaga insekter på höjder upp till 3500 m. Den övernattar även ofta högt uppe i luften.

Fortplantning

Boet byggs i håligheter, t.ex. under takpannor, i trädhål eller i klipp-skrevor. Honan lägger 1-2 ägg som ruvas av båda föräldrarna i 20 dagar. De vita äggen är ca 25 mm långa och 15 mm breda. Ungarna lämnar boet efter ca 41 dagar. 

Utbredning

Arten förekommer i en stor del av Europa och Asien samt i delar av Nordafrika.

Mediafiler på webben
Läs mer