Ladusvala
Hirundo rustica Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Ladusvalan är en mycket välkänd sommarfågel som förekommer i kulturmarker över hela Sverige. Arten känns lätt igen på sin helmörka ovansida och sina långa stjärtspröt. Man uppskattar att omkring 180 000 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd ca 20 cm.
Ovansidan är mörkt blåskimrande och pannan och strupen är mörkröda. Den övre delen av bröstet är svart och undersidan är vit. Stjärten är svart med långa spröt, som är längre hos hanen än hos honan. Den första hösten har ungfågeln gulbrun panna och strupe och ett brunsvart bröstband. Stjärtpennorna är kortare än hos vuxna fåglar.

Habitat

Häckar på byggnader i jordbruksmiljöer över hela landet, enskilt eller i mindre kolonier, dock sparsamt i Norrlands inland.

Migrering

Flyttar i augusti-oktober till södra Afrika ända ner till Sydafrika, en resa på 20 000 km tur och retur. De första ladusvalorna återvänder i slutet av april, men de flesta anländer i början av maj.

Födoval

Födan består av insekter som fångas i luften. Flugor är ett vanligt byte.

Beteende

Ladusvalan är en skicklig flygare och tar sig genom smala fönsterspringor in i ladugårdar där den häckar. Den flyger ofta lågt över marken och jagar insekter. Arten ses också ofta sittande på ledningar och staket.

Fortplantning

Boet placeras ofta på en takbjälke eller en lampa inne i en lada, ladugård eller ett båthus, eller utomhus under en brygga. Det utformas som en skål och består av lera och torrt gräs. Leran formas med saliv till en liten boll som fästs på boet. Boet fodras med fina strån och fjädrar. Oftast lägger honan 5 ägg, som hon ruvar i 11-18 dagar. Äggen är vita med rödbruna eller gråsvarta fläckar och ca 21 mm långa och 12 mm breda. Ungarna lämnar boet efter 21-22 dagar och matas ytterligare någon vecka. Ladusvalorna har ofta två kullar per säsong. 

Utbredning

Arten förekommer över hela norra halvklotet, utom i områden med tundra och öken.

---