Gråhakedopping
Podiceps grisegena (Boddaert, 1783)

Gråhakedopping i sommardräkt Shawn McCready

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Gråhakedoppingen är den näst största doppingen och känns sommartid igen på den grå hakan och den mörkröda halsen. Artens bestånd i landet har ökat de senaste 30 åren och uppskattas till omkring 1100 häckande par (2012).

Biologi

Längd 45 cm.
Sommartid har gråhakedoppingen grå strupe och kinder, svart hjässa med liten nacktofs och mörkröd hals. Näbben är gul med svart spets. I vinterdräkt är kinderna och strupen vita och halsen grå. Hjässan är svart även vintertid. Ungfågeln har röd hals och vita kinder med mörka streck.

Habitat

Arten förekommer sparsamt i Sverige i två skilda häckningsområden, dels i södra Sverige och dels längs kusten i Västerbotten och Norrbotten.

Migrering

Flyttar i augusti-oktober till västra eller nordvästra Europa och återvänder i mars-maj. En del övervintrar också längs södra Sveriges kuster.

Födoval

Födan består mestadels av vatteninsekter, blötdjur, grodlarver, kräftdjur och fisk.

Beteende

Gråhakedoppingen är starkt revirhävdande och ofta finns bara plats för ett häckande par i en sjö. Även under vintern ses den ofta ensam, men på platser med god födotillgång kan flera individer ses i samma område.

Fortplantning

Boet byggs i form av en flytande plattform förankrad i vegetationen. I maj lägger honan 4-5 ägg, som ruvas av både honan och hanen i 22-23 dagar. Ungarna transporteras ungarna ofta på föräldrarnas rygg den första tiden och blir självständiga efter 8-10 veckor.

Utbredning

Arten förekommer i östra Europa, i östra och västra Asien och i Nordamerika.


Mediafiler på webben
Läs mer