Törnsångare
Sylvia communis Latham, 1787

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Törnsångaren förekommer i öppna marker i stora delar av landet och beståndet uppskattas till omkring 250 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 14 cm.
Ovansidan är brun, vingarna är rödbruna och undersidan är beigevit. Ögat har en ljus ögonring. Stjärten är brun med ljusa kanter och benen är ljusa. Vuxna hanar har tydligt vit strupe och skärt bröst.

Habitat

Häckar i öppna miljöer med höga örter och buskar, främst i anslutning till åker- och betesmark och förekommer i södra Sverige upp till Norrlands-gränsen och norrut längs kusten upp till Västerbotten.

Migrering

Flyttar i augusti-september till Sahelzonen strax söder om Sahara och återvänder huvudsakligen i maj.

Födoval

Födan består mestadels av insekter och spindlar, och på hösten även av en del bär.

Beteende

Törnsångaren är aktiv och hoppar ofta runt i buskar och snår. Den visar sig ofta mer öppet än andra sångare. Hanen sjunger från toppen av buskar eller uppstickande örter och går ibland upp i fladdrande sångflykt. Sången består av korta, något sträva strofer, t.ex. tjitiri-tjitiri-tjytereti. Locklätet är ett strävt vädd-vädd-vädd.

Fortplantning

Det skålformade boet byggs av strån, växtull och spindelväv och placeras på låg höjd i en buske eller bland höga örter. Hanen påbörjar flera olika bon, varav ett sedan färdigställs tillsammans med honan. I maj-juni lägger honan 4-5 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 11-13 dagar. Äggen är grönvita med gråbruna fläckar och ca 17 mm långa och 13 mm breda. Ungarna stannar i boet i 10-12 dagar.

Utbredning

Törnsångaren häckar i alla europeiska länder utom på Island, samt i nordvästra Afrika och österut i Asien bort till Mongoliet.

---