Knölsvan
Cygnus olor (J.F.Gmelin, 1789)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Knölsvanen är tillsammans med sångsvanen Sveriges tyngsta fågel (hanarna väger upp till 12 kg) och är Östergötlands landskapsfågel. Under början av 1900-talet var arten relativt ovanlig, men den har successivt ökat i antal och även koloniserat nya områden. Antalet häckande par i Sverige uppskattas till ca 7500 (2012).

Biologi

Längd 145-160 cm. Vingspann 208-238 cm.
Vit med orangeröd näbb och svart näbbknöl. Hanen och honan är lika, men hanen är något större och har kraftigare näbbknöl. Ungfåglar är brungrå med mörkgrå näbb och svart mellan näbben och ögat.

Habitat

Häckar i näringsrika sjöar och vid kuster i södra och mellersta Sverige samt mindre allmänt längs Norrlandskusten.

Migrering

Många knölsvanar stannar vid isfria platser utmed kusterna, men en del flyttar söderut i Sverige eller till Danmark. Den längsta noterade flytt-ningen är 1897 km.

Födoval

Knölsvanen lever av vattenväxter och alger som den betar i grunda vikar.

Beteende

Kan uppträda aggressivt och vaktar sitt stora revir mot inkräktare. Arten är tystlåten (kallas ”Mute Swan” på engelska), men de kraftiga vingslagen har ett karakteristiskt sjungande läte.

Fortplantning

Paret håller ofta ihop hela livet. Det stora boet byggs ofta som en liten ö vattnet i skydd av vass, men ibland även på land. Honan lägger mellan 3 och 10 ägg som är grönaktigt vita och ca 114 mm långa och 73 mm breda. Äggen ruvas i omkring 35 dagar och ungarna är flygfärdiga efter ca 4,5 månader men stannar ofta med föräldrarna under sin första vinter.

Utbredning

Arten häckar i Västeuropa och lokalt österut i Asien.

---