Härmsångare
Hippolais icterina (Vieillot, 1817)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Härmsångaren är, som namnet antyder, en skicklig härmare som kan sjunga nästan oavbrutet i timmar. Den anländer sent på våren och uppehåller sig i Sverige bara i drygt två månader. De tätaste populationerna finns i de södra kustlandskapen och man uppskattar att omkring 50 000 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 13 cm.
Ovansidan är grågrön och hela undersidan är jämnt gul. Den har ett diffust ljusgult ögonbrynsstreck. Vingpennorna har ljusa kanter och benen är blågrå. Unga härmsångare är mer gulvita på undersidan.

Habitat

Härmsångaren häckar frodig i löv- och blandskog i nästan hela landet utom längst i norr.

Migrering

Flyttar i juli-augusti till övervintringsområden i tropiska Afrika söder om ekvatorn och återvänder i maj-juni.

Födoval

Födan består mestadels av insekter och spindlar, och på sensommaren även av en del bär.

Beteende

Härmsångaren är ofta svår att få syn på, men avslöjas av sin kraftfulla sång. Sången framförs från en hög position uppe i ett träd och hörs under den ljusa delen av dygnet. Sången är ihållande och varierad, med skickliga härmningar (t.ex. av ladusvala, fisktärna och strandskata). Ibland kan det typiska, nasala gie gie gie (låter som en pipleksak) höras. Fågeln kan ofta resa hjässfjädrarna om den blir störd.

Fortplantning

Det skålformade boet placeras på låg höjd i en tät buske eller ett lågt träd, ofta i en hägg. I början av juni lägger honan 4-5 ägg, som ruvas, främst av honan, i 13 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter ca 14 dagar.

Utbredning

Utbredningen sträcker sig från centrala och norra Europa österut till sydvästra Sibirien. En isolerad förekomst finns även vid södra delen av Kaspiska havet.

---