Pärluggla
Aegolius funereus (Linnaeus, 1758)

Pärluggla Denali National Park and Preserve

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Klassificering

(Endast en art i släkte Aegolius.)
Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Pärlugglan är troligtvis vår vanligaste uggla, men antalet varierar kraftigt beroende på bytestillgången. Beståndet har minskat de senaste 30 åren och uppskattas till omkring 32 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 24-26 cm. Vingspann 54-62 cm.
Pärlugglan är en liten uggla med stort kantigt huvud och ljust ansikte. Ovansidan är mörkbrun, med en mängd vita fläckar. Även pannan, vingpennorna och stjärtpennorna är prydda med små vita prickar i rader. Ögonen är stora och gula och ansiktet har ett något förvånat uttryck. Flykten är snabb med vevande vingslag.

Habitat

Pärlugglan häckar helst i granskog men även i blandskog i större delen av landet utom i södra Skåne och på Öland.

Migrering

Hanarna är i huvudsak stannfåglar medan honorna och ungfåglarna flyttar till mellersta Europa i september oktober och återvänder i april-maj.

Födoval

De viktigaste bytesdjuren är sorkar, möss och näbbmöss, men pärlugglan kan också ta småfåglar, fladdermöss och skalbaggar.

Beteende

Pärlugglan trivs i barrskog, men kan också förekomma ganska långt upp mot fjällen i vissa björkskogar. Arten är nattaktiv och jagar genom att slå ner på bytet från låga sittplatser. Sången består av en upprepad serie starka "poanden" som kan höras på långa avstånd och pågå i flera timmar. Dagarna tillbringar pärlugglan ofta sittande tätt intill stammen av ett barrträd.

Fortplantning

Häckar i trädhål, framförallt övergivna spillkråkehål, men även i uppsatta holkar. Ofta har en hane flera honor. Under goda gnagarår kan häckningen påbörjas redan i februari. Normalt sker häckningen i april, men kan ibland pågå ända in i juni. Honan lägger 3-7 ägg, som hon ruvar i ca 30 dagar. Hanen matar honan under ruvningen. Ungarna lämnar boet efter drygt 1 månad och blir självständiga efter 5-6 veckor.

Utbredning

Utbredningen är cirkumpolär i norra barrskogsregionen och arten finns även i Centraleuropas bergsområden samt i Kaukasus.


Mediafiler på webben
Läs mer