Storskrake
Mergus merganser Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Storskraken förekommer vid kuster, sjöar och vattendrag i större delen av landet. Det svenska beståndet uppskattas till ca 34 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 66 cm.
Hanen i praktdräkt (oktober-maj) har grönsvart huvud, röd näbb, vit kropp och svart rygg. Honan har rödbrunt huvud med tofs i nacken, röd näbb och vit haka. Det bruna huvudet är tydligt avgränsat mot den i övrigt gråaktiga kroppen. Ungfåglarna liknar honan, men har ett smalt vitt band mellan näbbroten och ögat.

Habitat

Storskraken häckar i en stor del av landet, både vid insjöar, vid rinnande vattendrag och vid kusten. 

Migrering

Flyttar i september-november till mellersta och västra Europa och återkommer i mars-maj. En del individer övervintrar vid isfria vatten i södra Sverige.

Födoval

Äter fisk.

Beteende

Storskraken trivs i klara, fiskrika vatten med glest bevuxna stränder där den söker föda genom att dyka. Ibland fiskar flera fåglar tillsammans i flock. 

Fortplantning

Paret håller ihop under en häckningssäsong och flera par häckar ofta nära varandra. Storskraken bygger bo i trädhål, i holkar, bland klippblock eller under täta buskar. Honan lägger 8-11 ägg som hon ruvar i ca 30 dagar. Äggen är gräddvita och ca 72 mm långa och 48 mm breda. Ungarna är flygfärdiga efter 61-70 dagar.

Utbredning

Arten förekommer som häckfågel i norra Europa, Asien och norra Nordamerika. Den är huvudsakligen flyttfågel och i Europa övervintrar den främst i de nordvästra och centrala delarna. 

---