Grönfink
Carduelis chloris (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson

---

Beskrivning

Grönfinken förekommer i hela landet och är en vanlig gäst vid fågel-bordet. Beståndet har ökat de senaste 40 åren och uppskattas till omkring 660 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 15 cm.
Den vuxna hanen har grönaktig fjäderdräkt med lysande gula fält på vingarna och stjärten. Honans fjäderdräkt är gråbrun, och de gula fälten på vingarna och stjärten är något mindre framträdande. Näbben är tjock och kraftig. Unga grönfinkar är längsstreckade på både ovan- och undersidan.

Habitat

Häckar i skogsbryn, buskmarker, parker och trädgårdar, men även i sluten skog i hela landet. Den är i många områden starkt knuten till bebyggelse.

Migrering

En del grönfinkar är utpräglade stannfåglar medan andra flyttar i oktober-november till Nordtyskland eller sydvästra Europa och återvänder i mars-april. 

Födoval

Födan utgörs främst av diverse frön och ungarna matas med uppmjukade frön och insekter.

Beteende

Under icke häckningstid uppträder grönfinkarna i flockar, som rör sig i en stark bågflykt. Locklätet är ett upprepat rullande rrruiuu och sången består av locklätet omväxlande med kvittrande och ett kväkande dschyiii.

Fortplantning

Grönfinkarna bildar ofta par redan under vintern. Honan bygger boet, som placeras väl dolt i en enbuske eller en gran på ett par meters höjd. Det utgörs av en skål av mossa med inflätade kvistar och strån och är fodrat med hår och fjädrar. Honan lägger 5-6 ägg, som hon ruvar i 13-14 dagar. Äggen är vita med rödbruna fläckar och ca 32 mm långa och 15 mm breda. Under ruvningstiden matas honan av hanen. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 13-14 dagar. Familjen håller sedan ihop ytterligare en tid. Oftast produceras 2-3 kullar per säsong.

Utbredning

Grönfinken förekommer i större delen av Europa samt i västra Asien och i Nordafrika. Ett isolerat bestånd finns också i högländerna i ryska Turkestan.

---