Jaktfalk
Falco rusticolus Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson

---

Beskrivning

Jaktfalken är den största av våra falkar. Arten är sällsynt i Sverige och beståndet uppskattas till omkring 110 häckande par (2012).

Biologi

Längd 50-60 cm. Vingbredd 120-135 cm.
Ovansidan är ljust skiffergrå till gråbrun, med ljusare silvergrå partier på övergump och stjärt. Undersidan är ljus med små mörka prickar och benen är gula. Jaktfalken har mörka kinder och ett diffust mustasch-streck. Unga jaktfalkar har mörkbrun ovansida, ljus, kraftigt längs-streckad undersida och gråblå fötter.  

Habitat

Häckar längs hela den svenska fjällkedjan, i anslutning till branta stup, främst ovanför trädgränsen eller i fjällbjörkskogsbältet, men ibland även i de övre delarna av barrskogsbältet.

Migrering

Vuxna jaktfalkar håller till i fjällen året runt, men ungfåglar förekommer sällsynt i södra Sverige från oktober-november och fram till mars.

Födoval

Födovalet varierar med lokala förhållanden. I inlandet består födan främst av ripor och vid kusterna av måsar, änder och alkor. Under goda gnagarår tar jaktfalken även en del gnagare.

Beteende

Jaktfalken föredrar öppna landskap. Den flyger ofta med ganska långsamma vingslag. På häckplatserna uppträder arten mycket diskret och är mycket svår att få syn på.  

Fortplantning

Häckar oftast i ett gammalt bo av fjällvråk eller korp. Samma bo kan återanvändas flera gånger, men häckning sker bara vissa år. Honan lägger 3-4 ägg, som hon ruvar i 34-36 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter 46-49 dagar och blir självständiga efter ytterligare en månad.

Utbredning

Jaktfalken har en utpräglat cirkumpolär utbredning och förekommer som häckfågel i ett vidsträckt nordligt område, från norra Europa via norra Asien till Nordamerika och Grönland. Arten saknas dock på Svalbard.

---