Hopprätvingar
Orthoptera

Syrsor, grottvårtbitare och torngräshoppor: 1 Hussyrsa, 2 Mullvadssyrsa, 3 Växthusvårtbitare, 4 Punkttorngräshoppa , 5 Glänttorngräshoppa, 6 Strandtorngräshoppa, 7 Nordlig torngräshoppa T2 Göran Liljeberg

Texter: Thomas Strid, Erland Dannelid, Oskar Kindvall, Rikard Vestin, Urban Wahlstedt CC-BY



Ordningen hopprätvingar (Orthoptera) delas upp i två underordningar; Ensifera omfattande familjerna vårtbitare, grotthoppor(grottvårtbitare), mullvadssyrsor och syrsor och Caelifera omfattande familjerna torngräshoppor och egentliga gräshoppor. Inom ordningen hopprätvingar har i Sverige påträffats 38 arter. De flesta arterna är relativt små och att de riktigt stora är få och lätta att känna igen.

Beskrivning

Hopprätvingar är långsträckta djur med från sidorna tillplattat huvud, förlängd halssköld och oftast två par vingar. Framvingarna är dessutom hårda och omvandlade till så kallade täckvingar. De har långa bakben med kraftiga lår, anpassade för att kunna göra långa hopp. Vårtbitare, syrsor och växthusvårtbitaren(växthushoppan) (Ensifera) kännetecknas av mycket långa antenner (ofta mycket längre än kroppen) och av att honorna har en lång, sabelformad eller svärdlik äggläggare. Mullvadssyrsan har antenner som är betydligt kortare än kroppen och de saknar svärdsliknande äggläggare. Torngräshoppor och gräshoppor (Caelifera) har kortare antenner än kroppen och honorna har mycket kort äggläggare. Huvud. På huvudet sitter ögon, antenner och mundelar. Mundelarna är av bitande typ och försedda med känselorgan (palper). Mellankropp. Mellankroppen (thorax) består av tre segment. Ryggplåten på det första segmentet kallas halssköld (pronotum). Denna halssköld är stor och sadelformad. På vart och ett av de tre segmenten sitter ett benpar. Det tredje och sista benparet är hos alla svenska arter förlängt och bildar hoppben med kraftiga lår. På andra och tredje segmenten sitter vingarna. Framvingarna är förtjockade och bildar täckvingar. Dessa har en skyddsfunktion, utom hos torngräshoppor där de är reducerade till små flikar. Torngräshopporna har i stället en utdragen halssköld som skydd för flygvingarna. Bakvingarna tjänar som flygvingar. En del arter har kraftigt förkrympta flygvingar och eller täckvingar.
Bakkropp. Bakkroppen (abdomen) består av tio synliga segment. I bakänden finns hos vissa grupper ändspröt (cerci). Hos honor finns också en äggläggare i bakkroppsspetsen. Äggläggaren är välutvecklad och framträdande hos vårtbitare och syrsor men inte alls hos gräshoppor och torngräshoppor.

Hörselorganet hos vårtbitare och syrsor sitter upptill på båda sidor av de främre skenbenen. De flesta arter av gräshoppor har också hörselorgan, de är placerade på sidorna av bakkroppens första segment ovanför bakbensfästena. Torngräshoppor och växthushoppan saknar hörselorgan.

Biologi

Habitat

Generellt kan sägas att de älskar soliga, gärna skyddade platser som ängsmarker, skogsbryn, hagmarker, hedar och alvarmarker. De flesta gräshoppor och torngräshoppor lever i gräs- och örtvegetationen närmast marken. Bland vårtbitarna finns både marklevande arter, som exempelvis större vårtbitare, och de som lever i träd och buskar som t.ex grön vårtbitare. Mullvadssyrsan lever huvudsakligen underjordiskt, gärna i närheten av vatten och den kan simma. Hussyrsa och växthushoppa slutligen, förekommer i vårt land, så gott som, endast inomhus. Torngräshoppor trivs på bar mark eller mark med gles vegetation. De förekommer, beroende på art, i både i torr och i fuktig miljö.

Födoval

Gräshoppor och torngräshoppor är utpräglade vegetarianer. Gräshoppor äter huvudsakligen blad av gräs och örter, medan torngräshoppor äter mossa och små mjuka örter. Vårtbitarna och syrsorna har en mer varierad kosthållning.Där finns både rovdjur, allätare och växtätare. Till skillnad från gräshoppor och torngräshoppor äter de flesta vårtbitarna i första hand olika blomdelar. Larver av vårtbitare äter gärna pollen, vilka är mycket rika på proteiner.

Associationer

De rovdjur som konsumerar mest gräshoppor är spindlar, både de som spinner nät och de som jagar utan nät. När det gäller vuxna och äldre larver är det enbart de stora spindlarna inom grupperna hjulspindlar, krabbspindlar och jaktspindlar som utgör ett betydande hot.

Beteende

Läte. De flesta hopprätvingearter kan frambringa ljud. Detta kallas för att spela. För gräshoppor och vårtbitare innebär detta att någon kroppsdel gnids mot någon annan (stridulera). Klickande med käkar och stampande med fötter förekommer också. Lätena används inte bara för att kommunicera mellan hanar och honor. Kommunikation mellan olika hanar kan ibland också vara en viktig del i parningsstrategin. Spelandet är ofta artspecifikt.

Arter med kraftigt förkrympta flygvingar har en mycket begränsad flygförmåga eller ingen alls.

Vårtbitare kan vara dagaktiva eller skymnings- och nattaktiva, medan gräshoppor och torngräshoppor oftast är dagaktiva.

Alla gräshoppor är solälskare. De behöver värma upp sin kropp till 37 grader för att trivas.

Livscykel

Alla hopprätvingar har ofullständig förvandling. Det betyder att larverna liknar de vuxna djuren, men är mindre och saknar eller har ej fullt utvecklade vingar. De har inget puppstadium och vingarna utvecklas gradvis genom de olika larvstadierna.

Fortplantning

Vårtbitare, syrsor och växthushoppa (växthusvårtbitare). Honorna går till den hane i dess närhet som spelar mest intensivt och vars läte de uppfattar som starkast. Hanar av vårtbitare sitter oftast stilla en längre tid och spelar intensivt på behörigt avstånd från andra hanar av samma art. Hanarna kan bedöma avståndet till sina konkurrenter utifrån deras läten och på det viset hitta spelplatser där de själva kan vara relativt ensamma om honorna. Gräshoppor och torngräshoppor. Hos gräshopporna sitter hanarna samlat och spelar inte lika ihållande som vårtbitarna. Helst spelar de mitt på dagen i varm och solig väderlek. Hanarna spelar av och till och ibland ändrar de spelsätt beroende på hur honan reagerar.

Bestämning

Larv och vuxen. Larverna ser grovt sett ut som miniatyrer av de vuxna djuren. Vingarnas form hos alla larver har ett karaktäristiskt utseende som lätt skiljer dem från vuxna individers vingar. Hos larverna ligger alltid flygvingeanlagen över täckvingeanlagen, vilket är tvärtom hos det fullbildade djuret. Hane och hona. Gräshoppornas honor har normalt betydligt kortare vingar och antenner än hanar, sett i relation till övriga kroppsmått, och är nästan alltid betydligt större än hanarna. Äggläggaren hos gräshopporna är mycket liten men ändå ett tydligt kännetecken för honorna. Vårtbitarnas honor är i regel större än hanarna, har lite kortare vingar och har en mycket lång och iögonfallande äggläggare. För torngräshoppor, syrsor och växthushoppa gäller inte alltid dessa könsskillnader, se respektive artbeskrivning.

Vinglängd, halssköld och läte är tre viktiga karaktärer vid bestämning. Vinglängden. Den relativa vinglängden kan med fördel uttryckas i förhållande till hur långt vingarna når i jämförelse med bakbenslårets knä. Hos långvingade arter når vingarna lika långt som, eller ibland betydligt längre bak, än bakbenslårens knän. Halssköldens utformning. När det gäller halsskölden är det viktigt att lägga märke till om sidolister förekommer eller inte. Sidolisterna är i förekommande fall själva kanten mellan halssköldens sidor och den plana ryggen. Arter som saknar sidolister har i stället en mer jämnt välvd halssköld utan tydlig gräns mellan rygg och sidor. Hos de arter som har sidolister är det viktigt att notera om dessa vinklar inåt eller om de är mer eller mindre raka och parallella. Halsskölden kan också ha en del tvärgående fåror som kan skära igenom en mittlist. Mittlisten kan förekomma utmed hela eller delar av halssköldens mitt. Lätet. Lätet kan för många arter vara avgörande för en säker artbestämning. Lätena mellan olika arter skiljer sig avseende stroflängd, hastighet och rytm och den allmänna ljudbilden.

Antennernas utformning, kroppens storlek, täckvingarnas form och ribbnät, Biotop och var i landet man har hittat djuret är också viktiga parametrar vid artbestämningen. Färgen är oftast ingen artskiljande karaktär. färgteckning på markgräshoppor och torngräshoppor kan oftast inte användas för artbestämning. Hos vårtbitare är färgerna dock en viktig karaktär vid artbestämning.

Översiktsbild.  Hopprätvingar - Orthoptera: 1 Grön vårtbitare, 2 Grå vårtbitare, 3 Större vårtbitare, 4 Ekvårtbitare, 5 Grön hedvårtbitare, 6 Sävvårtbitare, 7 Lövvårtbitare, 8 Cikadavårtbitare, 9 Buskvårtbitare, 10 Ljungvårtbitare, 11 Fjällgräshoppa, 12 Skogsgräshoppa, 13 Trumgräshoppa, 14 Rosenvingad gräshoppa, 15 Blåvingad gräshoppa, 16 Kärrgräshoppa, 17 Guldgräshoppa, 18 Grön ängsgräshoppa, 19 Rödgumpsgräshoppa, 20 Alvargräshoppa, 21 Skärrande gräshoppa, 22 Backgräshoppa, 23 Slåttergräshoppa, 24 Solgräshoppa, 25 Strandängsgräshoppa, 26 Sydängsgräshoppa, 27 Kortvingad gräshoppa, 28 Myrgräshoppa, 29 Mindre klubbgräshoppa, 30 Större klubbgräshoppa, 31 Europeisk vandringsgräshoppa.

Nyckel

1. Antennerna är som regel längre än kroppen. Baktill finns parvisa spröt eller taggar, ”cerci”, som är tydliga. Honorna har som regel långa svärdsliknande äggläggningsrör  (u.ordn. långsprötade hopprätvingar Ensifera)
Göran Liljeberg CC-BY-SA
……………………………………………………………………………………2

-- Antenner är kortare än kroppslängd. I stället för spröt o.dyl. baktill, finns bara rudiment. Honornas äggläggare utgöres endast av små korta klaffar
(u.ordn. Kortsprötade hopprätvingar Caelifera)
Göran Liljeberg CC-BY-SA
……………………………………………………………………………………5

2. Baktill långa, ledade spröt ”cerci”, som är böjliga
Göran Liljeberg CC-BY-SA ……………………………………………………………………………………3

-- Baktill korta, utstående, oledade, oböjliga taggar ”cerci”
Göran Liljeberg CC-BY-SA
………………………………………………………………………………Familj Vårtbitare Tettigoniidae  

3. Stora grävfötter framtill och korta antenner. Honan saknar svärdsliknande äggläggningsrör
Göran Liljeberg CC-BY-SA
………………………………………………………………………………Familj Mullvadssyrsor Gryllotalpidae

-- Inga stora grävfötter framtill. Långa antenner. Honan med svärdsliknande äggläggningsrör
……………………………………………………………………………………4

4. Munspröt ”palp” ungefär av en framfots längd. Treledade fötter och hörselorgan i framben
Göran Liljeberg CC-BY-SA
………………………………………………………………………………Familj Syrsor Gryllidae

-- Munspröt ”palp” ungefär av ett frambens längd. Fyrledade fötter. Hörselorgan saknas
Göran Liljeberg CC-BY-SA
………………………………………………………………………………Familj Grotthoppor Rhaphidophoridae

5. Halssköld sträcker sig bakåt till vingbaserna. Hörselorgan finns i bålen nära bakbensfästena
Göran Liljeberg CC-BY-SA
………………………………………………………………………………Familj Gräshoppor Acrididae

-- Halssköld sträcker sig bakåt över vingar och bakkropp. Hörselorgan saknas
Göran Liljeberg CC-BY-SA
………………………………………………………………………………Familj Torngräshoppor Tetrigidae

Etymologi

Det vetenskapliga namnet Orthoptera betyder ungefär ”raka vingar”. Denna ordning har på svenska traditionellt kallats hopprätvingar. Ordet rätvingar avsåg ursprungligen en större grupp av insekter. I denna grupp ingick även icke hoppande arter som exempelvis tvestjärtar, kackerlackor, bönsyrsor och termiter. Hela denna insektsgrupp kallas numera Polyneoptera.

Underliggande taxa

Maximalt fem nivåer visas. Lägre nivåer nås via länkarna för respektive taxon. Visa/dölj underliggande taxa genom att klicka på plus/minus.


Mediafiler på webben
Läs mer