Gröngöling
Picus viridis Linnaeus, 1758

Gröngöling AJ Cann

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Nära hotad (NT) 

Beskrivning

Gröngölingen känns lätt igen på sin helgröna fjäderdräkt och markant röda hjässa. Den är dock ganska skygg och identifieras under våren oftast på sitt karakteristiska läte. Beståndet har halverats de senaste tre decennierna, men har stabiliserats de senaste tio åren och uppskattas till omkring 18 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 31-33 cm.
Gröngölingen är en stor hackspett med lysande röd hjässa, klargrön rygg, gul övergump och grågrön undersida. Ögat är ljust med svart inramning. Det tjocka mustaschstrecket är rött med svarta kanter hos hanen och helt svart hos honan. Unga gröngölingar har grön rygg med ljusa fläckar, röd hjässa och ljus undersida med brunsvarta fläckar.

Habitat

Gröngölingen häckar i områden med lövskog i södra och mellersta Sverige, ofta i anslutning till betesmark. Arten saknas på Gotland.

Migrering

Stannfågel.

Födoval

Födan utgörs till stor del av myror. Gröngölingen är den mest specialiserade av våra hackspettar med en lång platt tunga, som kan sträckas ut drygt 10 cm. På tungan sitter körtlar som avsöndrar ett klibbigt sekret där myrorna fastnar.

Beteende

Trots att gröngölingen ofta uppträder i anslutning till betesmarker och öppna fält, gärna på marken, så kan den vara svår att få syn på. Den trummar sällan och det vanligaste lätet är istället ett fallande kly-kly-kly-klyklykly. Flykten går i kraftiga bågar. Gröngölingen plockar myror från marken, från trädstammar eller i lövverket, men också direkt från myrstackar. Under vintern tillbringar den större delen av tiden inne i sitt övernattningshål.

Fortplantning

Bohålet hackas ut i ett träd, oftast på 1-5 meters höjd. I maj lägger honan 5-7 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 17-19 dagar. De vita äggen är ca 32 mm långa och 22 mm breda. Ungarna matas av båda föräldrarna och är flygfärdiga efter 23-27 dagar, vanligen i mitten av juni. Ungarna matas ytterligare en tid och blir självständiga efter 3-7 veckor.

Utbredning

Arten finns i stora delar av Europa, inklusive Norge och Danmark, men är tillfällig och mycket sällsynt i Finland. Arten förekommer dessutom i sydvästra Asien och nordvästra Afrika.


Mediafiler på webben
Läs mer