Silltrut
Larus fuscus Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Silltruten känns igen på de mörkt gråsvarta vingarna och de lysande gula benen. I Sverige förekommer två raser: Östersjörasen L. f. fuscus och västkustrasen L. f. intermedius. Totalt häckar omkring 19 000 par i landet.

Biologi

Längd 48-56 cm.
Silltruten har mörkgrå vingöversidor och gula ben. Västkustrasen är något ljusare grå än östersjörasen. Vingarna har en smal vit bård i framkanten och en bredare i bakkanten. Vingundersidorna är mörka med ljusa täckfjädrar och vingspetsarna är mörka, med små vita fläckar längst ut. Ungfågeln är gråbrunspräcklig.

Habitat

Häckar i Sverige främst längs kusterna. Silltruten häckar i mindre kolonier, ofta på öar. Östersjörasen har minskat kraftigt i antal under en längre tid, men har ökat något de senaste 10 åren.

Migrering

Östersjöfåglarna flyttar i september-oktober till tropiska Afrika, från Senegal i väster till Etiopien i öster. Västkustfåglarna flyttar till sydvästra Europa och nordvästra Afrika. Återvänder i mars-maj.

Födoval

Födan består främst av fisk och fiskavfall, men även av annat avfall, bär och insekter, och ibland andungar.

Beteende

Silltruten är relativt orädd och håller sig gärna framme vid utlägg av fiskrens. Häckar ofta i områden med intensivt fiske. 

Fortplantning

Hanen och honan bygger tillsammans boet, som är stort och skålformat och består av växtmaterial. I slutet av maj lägger honan 2-3 ägg, som ruvas i 28-30 dagar. Äggen är beigeaktiga med grå, rödbruna och brunsvarta fläckar och är ca 68 mm långa och 45 mm breda. Ungarna blir flygfärdiga i slutet av juli och i början av augusti.

Utbredning

Arten förekommer längs Skandinaviens kuster, i Finlands inland, västra Ryssland och på Island samt Brittiska öarna.

---