Näktergal
Luscinia luscinia (Linnaeus, 1758)

Näktergal Ron Knight

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Tack vare sin kraftfulla sång är näktergalen en välkänd fågel i Sverige, men eftersom den gärna uppehåller sig i täta buskage är den svår att se. Beståndet har minskat under senare tid, men minskningen har avstannat det senaste decenniet. Omkring 37 000 par häckar i landet (2012). Näktergalen är Ölands landskapsfågel.

Biologi

Längd 16,5 cm.
Ovansidan är mörkt brun och undersidan gråvit med diffusa fläckar på bröstet och på kroppssidorna. Den har lång, ganska kraftig näbb, stora mörka ögon och långa, kraftiga ben. Stjärten är rödbrun. Under sommaren har unga näktergalar en fläckig dräkt som under sensommaren skiftas till att likna de vuxna fåglarna.  

Habitat

Häckar i fuktig skog, parker och trädgårdar med rik undervegetation och täta buskage i södra och mellersta Sverige samt längs kusten norrut till Västerbotten.

Migrering

Flyttar huvudsakligen i augusti till sydöstra Afrika med ett första stopp norr om ekvatorn och återvänder i maj.

Födoval

Födan består av insekter, maskar och sniglar, samt under hösten av en del bär.

Beteende

Håller ofta till i täta buskar och är ofta svår att få syn på. Sången är ljudlig och kan höras på långa avstånd. Den består av flöjtande toner, hårda slag och snabba smatter. Näktergalen sjunger flitigt i under ljusa vår- och försommarnätter, ibland även dagtid, men aktiviteten avklingar i början av juni.

Fortplantning

Det skålformade boet byggs av torrt gräs och placeras väl dolt på marken eller på låg höjd i örter eller i en buske. Honan lägger 4-6 ägg, som hon ruvar i ca 13 dagar. Ungarna lämnar boet efter 10-12 dagar och matas av föräldrarna ytterligare en tid.

Utbredning

Utbredningen sträcker sig från Danmark och södra Sverige i ett bälte österut norr om Svarta havet och Kaspiska havet till västra Sibirien.


Mediafiler på webben
Läs mer