Sommargylling
Oriolus oriolus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Sommargyllingen känns lätt igen på hanens gulsvarta fjäderdräkt. Trots det färggranna utseendet är den dock svår att få syn på och upptäcks oftast på det djupt flöjtande lätet. Arten förekommer främst i landets södra delar. Efter att ha minskat under 1900-talet har arten åter ökat i antal och man uppskattar att omkring 120 par häckar i Sverige (2012).

Biologi

Längd 24 cm.
Hanen har kanariegul fjäderdräkt och svarta vingar. Stjärten är svart med gul spets. En svart tygel går från den röda näbben till ögat. Honor och unga hanar har gulgrön ovansida, något mörkare vingar och ljus undersida med mörka längsstreck. Vissa äldre honor kan likna hanarna till utseendet.

Habitat

Häckar i löv- eller tallskog, gärna med rik buskvegetation. I Sverige häckar sommargyllingen främst i Skåne, på Öland och på Gotland.

Migrering

Flyttar i augusti till tropiska Afrika och återvänder i maj-juni.

Födoval

Födan består mestadels av larver och fjärilar, som fångas högt upp i trädkronorna, men även av skalbaggar och bär, framförallt körsbär. 

Beteende

Sommargyllingen för en tillbakadragen tillvaro i trädkronorna och hörs mer än den syns. Hanens sång kan framförallt höras under vackra morgnar i maj-juni, men även senare under sommaren. Flykten går i långa grunda bågar.

Fortplantning

Det högt belägna boet byggs huvudsakligen av honan och består av grässtrån, fjädrar, ull mm. Honan lägger 3-5 ägg, som hon ruvar i 14-15 dagar. Ungarna lämnar boet efter 14-15 dagar och familjen håller sedan ihop fram till början av augusti.

Utbredning

Sommargyllingen häckar i större delen av Europa, i nordvästra Afrika, samt i västra Asien inklusive Indiska halvön.

---