Sävsparv
Emberiza schoeniclus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Sävsparven är en utpräglad våtmarksfågel och den vanligaste av våra fältsparvar. Beståndet har minskat på senare tid, både i söder och norr. Totalt häckar omkring 400 000 par i Sverige (2012).

Biologi

Längd 15 cm.
Vuxna hanar i sommardräkt har svart huvud och strupe och ett vitt mustaschstreck, som övergår i en vit halsring. Näbben är kort och konvex. Ryggen är rödbrun och mörkt streckad, övergumpen är brungrå och undersidan är ljus med mörka streck på sidorna. Stjärten är relativt lång och brunsvart med vita ytterkanter. Honor, ungfåglar och hanar i vinterdräkt har brunt huvud, gulvitt ögonbrynsstreck och ljust mustaschstreck med svarta kanter. Bröstet och kroppssidorna är streckade.

Habitat

Häckar i fuktiga områden med vassbälten eller rika buskskikt i hela landet. I fjällen förekommer arten upp i videzonen, främst i fjällbjörkskog.

Migrering

Flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och återvänder i slutet av mars-april. Ett fåtal övervintrar även i södra Sverige.

Födoval

Sommartid utgörs födan mestadels av insekter och spindlar och under resten av året av frön från våtmarksväxter, bl.a. vass och kaveldun.

Beteende

Under våren ses hanen ofta sitta och sjunga i toppen av ett vasstrå eller en buske. Flykten är något ryckig. 

Fortplantning

Honan bygger boet, som placeras på marken i skydd av vegetationen eller på låg höjd i en buske. Boskålen består av grova strån och fodras med fina strån, djurhår och fjädrar. Honan lägger 5-6 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 12-14 dagar. Äggen är grålila med mörka teckningar och ca 19 mm långa och 14 mm breda. Ungarna lämnar boet efter 10-13 dagar, innan de är fullt flygfärdiga. I södra Sverige förekommer ofta två kullar.

Utbredning

Sävsparven häckar i hela Europa och i stora delar av norra Asien österut till Japan.

---