Skärpiplärka
Anthus petrosus (Montagu, 1798)

Skärpiplärka Mike Prince

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Skärpiplärkan förekommer huvudsakligen i kustområden. I Östersjön har arten minskat betydligt de senaste trettio åren. Totalt häckar omkring 2300 par i Sverige.

Biologi

Längd 16 cm.
Ovansidan är brungrå med mörka längsstreck och undersidan är diffust streckad.  De yttre stjärtpennorna är smutsgrå och näbben är lång. Ögonbrynsstrecket är ofta kort och otydligt. Runt ögat har den en smal, men tydlig ögonring. Benfärgen är mörk hos hanar medan honor och ungfåglar kan ha något ljusare ben. Locklätet är ett arttypiskt visst.

Habitat

Häckar i karga och klippiga miljöer längs Sveriges kuster och i skärgårdar, med tätare bestånd i sydväst.

Migrering

Flyttar i september-oktober till västra och sydvästra Europa och återvänder i slutet av mars-april. Enstaka fåglar kan ibland övervintra vid isfria stränder i södra och västra Sverige.

Födoval

Födan består främst av insekter, framförallt fjädermygg, men under vintern även av mindre kräftdjur och blötdjur.

Beteende

Skärpiplärkorna ses vanligtvis i enstaka exemplar. Under flyttningen ses de ofta längs stränder, ibland tillsammans med ängspiplärkor.

Fortplantning

Det skålformade boet placeras väl dolt på marken. Det byggs av grova strån och fordras med finare strån och ibland hår eller ull. Honan lägger oftast 5 ägg, som hon ruvar i 14-16 dagar. Ungarna matas av föräldrarna och lämnar boet efter 13-15 dagar. Ibland produceras en andra kull. Det förekommer även att en hane har flera honor.

Utbredning

Häckar i Norden, vid Frankrikes och Storbritanniens kuster samt i norra Ryssland.


Mediafiler på webben
Läs mer