Svarthalsad dopping
Podiceps nigricollis C.L. Brehm, 1783

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Den svarthalsade doppingen är sällsynt i Sverige och beståndet varierar kraftigt mellan år, men tros ha ökat de senaste decennierna. Antalet häckande par uppskattas till omkring 110 stycken (2012).

Biologi

Längd 28-34 cm.
Sommartid är kroppen mörk, med rödbruna kroppssidor. Huvudet är svart, med röda ögon och gulorangea glesa, spretande örontofsar. Vinterdräkten är ljusare, med mörka kinder och hals. Den mörka hättan går ner under ögat. Ungfågeln liknar de gamla i vinterdräkt men har mörkare kinder och nacke.

Habitat

Häckar sällsynt och lokalt i näringsrika sjöar och dammar i södra och mellersta Sverige.

Migrering

Flyttar i juli-augusti till Medelhavet och återvänder i april-maj. Enstaka individer övervintrar i sydligaste Sverige och i Danmark.

Födoval

Födan består mestadels av vatteninsekter, mollusker och kräftdjur.

Beteende

Arten är som mest aktiv under morgon och kväll, men kan även ses dagtid ute på öppet vatten, där den dyker flitigt och tillbringar större delen av sin tid under vattnet. Flyttar oftast nattetid, vilket gör att den sällan ses flygande.

Fortplantning

Häckar i kolonier, men ibland även parvis. Boet byggs i form av en flytande plattform förankrad i vegetationen. I maj lägger honan 5-6 ägg, som båda föräldrarna turas om att ruva i 20-21 dagar. Ungarna transporteras på föräldrarnas rygg den första tiden och är självständiga efter ca sex veckor. 

Utbredning

Häckar lokalt i större delen av södra och mellersta Europa. Förekommer även som häckfågel i vissa delar av Afrika, Asien och Nordamerika.

---