Brunand
Aythya ferina (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Brunanden är en medelstor dykand med rödbrunt huvud. Arten är sällskaplig och ses ofta i täta flockar. På senare år har brunanden minskat i antal och idag finns ca 1100 häckande par i landet (2012). Däremot har antalet brunänder som gästar Sverige ökat.

Biologi

Längd 45 cm.
Hanen i praktdräkt (oktober-maj) har rödbrunt huvud, svart näbb med ett ljusgrått fält på ytterdelen, svart bröst och stjärt och ljusgrå kropp. Honan har brunt huvud, ofta med en ljusare fläck på kinden, ljus ögonring och ett ljust streck från ögonvrån och bakåt. Bröstet är brunt och kroppssidan och ryggen gråbruna. Ungfågeln liknar honan men är mer brunaktig.

Habitat

Häckar lokalt i slättsjöar i södra och mellersta Sverige samt längs Norrlandskusten.

Migrering

Flyttar i september-oktober till Danmark eller västra Europa och återvänder i mars-april. Många brunänder övervintrar i isfria vatten i södra Sverige.

Födoval

Födan består främst av frön och andra växtdelar, men även av musslor, snäckor, kräftdjur, insekter och maskar.

Beteende

Brunanden trivs i vegetationsrika sjöar där den letar föda genom att dyka, men också genom att tippa med framdelen i vattnet, simma med huvudet under ytan eller sila med näbben i vattenytan. Bland brunänderna råder ett överskott på hanar och i flocken ses oftast betydligt fler hanar är honor.

Fortplantning

Häckar gärna i skrattmåskolonier. Paret håller ihop under en häckningssäsong och boet byggs nära vattnet i skydd av vegetationen. Honan lägger 8-10 ägg som hon ruvar i ca 25 dagar. Äggen är beige- eller gråvita och ca 59 mm långa och 40 mm breda. Honan leder ungarna som blir flygfärdiga efter 50-55 dagar.

Utbredning

Arten häckar i Europa och i västra Asien, där nordliga och östliga populationer är flyttfåglar.

---