Dalripa
Lagopus lagopus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Dalripan förekommer främst i fjällbjörkskog, men finns också spridd längre söderut i Norrland. Beståndet varierar kraftigt mellan år, med en topp ca vart fjärde år. Man uppskattar att omkring 190 000 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 40 cm.
Tuppen i vårdräkt är mörkt rödbrun på huvudet, halsen och bröstet samt på delar av ryggen, medan buk, ben, övergump och vingar är vita. Honan är under våren spräckligt brungul med svarta fläckar. Den röda ögonkammen är kraftigare hos hanen. Under sommaren är båda könen gulbrunt spräckliga med små svarta fläckar, men buk och vingar är alltid vita. Under vintern är dalriporna helvita, men stjärtpennorna är svarta.

Habitat

Dalripan häckar i den norra delen av landet, framför allt i fjällens björk- och videzoner, men även på större skärgårdsöar i Norrbotten och Västerbotten.

Migrering

Dalriporna är stannfåglar men kan flytta kortare sträckor, t.ex. till områden på lägre höjd, under hösten och vintern.

Födoval

Födan består mestadels av växter, under vintern framförallt knoppar och kvistar av björk. Kycklingarna äter främst insekter och övergår sedan till blad, bär och blommor.

Beteende

Om dalripan blir skrämd trycker den mycket hårt och flyger plötsligt upp med ett skrattande läte. Vintern tillbringar dalriporna till stor del i sina snöhålor.

Fortplantning

Paret håller ihop under hela året och bygger ett enkelt bo på marken. Honan lägger 6-9 ägg som hon ruvar i 22 dagar. Äggen är beigea med rödbruna fläckar och är ca 43 mm långa och 30 mm breda. Kycklingarna lämnar boet direkt och söker föda på egen hand. De är fullvuxna efter ca en månad, men håller ihop med föräldrarna i ytterligare en månad.

Utbredning

Arten förekommer cirkumpolärt i det boreala skogsbältet och på den subarktiska tundran.

---