Gulsparv
Emberiza citrinella Linnaeus, 1758

Gulsparv hane Kev Chapman

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson CC-BY


Beskrivning

Gulsparven är en karaktärsfågel i det svenska odlingslandskapet och är Närkes landskapsfågel. Beståndet uppskattas till omkring 900 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 17 cm.
Vuxna hanar är klargula på huvudet och undersidan och mörkbrunt längsstreckade på ryggen och kroppssidorna. Honor och ungfåglar är mer diffust tecknade med mindre gult i fjäderdräkten. Övergumpen är rödbrun och stjärten är lång, med övervägande vita yttre stjärtpennor.

Habitat

Gulsparven häckar i skogsbryn och buskmarker i anslutning till jordbruksmark i hela landet. Den förekommer även på hyggen, utefter vägar och vid andra öppna platser i mer skogrika områden.

Migrering

Många är stannfåglar, men en del uppträder som flyttfåglar och övervintrar i södra Sverige, Danmark och Tyskland.

Födoval

Sommartid består födan till stor del av insekter och under resten av året främst av spillsäd.

Beteende

Gulsparven är ganska orädd och ofta lätt att få syn på. Sången är också mycket typisk och man brukar säga att gulsparven räknar till sju: si-si-si-si-si-sitsyy. Under sommarhalvåret uppträder gulsparvarna parvis i skogsbryn, buskmarker och andra öppna miljöer. Vintertid ses de ofta flockvis i täta buskar och träd, där de är skyddade mot sparvhöks-angrepp.  

Fortplantning

Honan bygger det skålformade boet av grässtrån, mossa, och rottrådar och fodrar det med hästtagel o.d. Boet placeras väl dolt på marken, ofta intill en buske. Honan lägger 4-5 ägg, som hon ruvar i 11-14 dagar. Äggen är gråvita med mörka teckningar och ca 20 mm långa och 15 mm breda. Ibland matas honan av hanen under ruvningstiden. Ungarna matas av båda föräldrarna. De lämnar boet efter ca 11 dagar, men blir flygfärdiga först efter ytterligare 4-5 dagar. I södra Sverige förekommer oftast två kullar.

Utbredning

Förekommer i flera raser i stora delar av Europa och i norra Asien bort till Stilla havet.


Mediafiler på webben
Läs mer