Toppskarv
Phalacrocorax aristotelis (Linnaeus, 1761)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Toppskarven är ny som häckfågel i Sverige. Den första häckningen observerades 2004 i Bohuslän. Sedan dess har beståndet ökat och man uppskattar att omkring 35 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 73 cm. Vingspann 90-105 cm.
Toppskarven har en svart, grönglänsande fjäderdräkt och en lysande gul mungipa. Under en kort tid på våren har toppskarven en karakteristisk huvudtofs. Ungfåglarna är svåra att skilja från storskarvens, men skiljer sig från dessa genom toppigare panna samt att undersidan är mer enfärgad och genom att de övre täckfjädrarna är ljusare än ryggfjädrarna.

Habitat

Förekommer lokalt längs den svenska västkusten, från Koster i norr till Hallands Väderö i söder.

Migrering

Stannfågel, men kortare förflyttningar kan förekomma.

Födoval

Äter fisk.

Beteende

Toppskarven fiskar i djupa och klara vatten. Den kan dyka ner till 45 meters djup och söker föda utmed havsbotten.

Fortplantning

Arten häckar i kolonier och paret håller ihop under en säsong. Både hanen och honan bygger boet, på bergssidor, i sprickor eller mellan klippblock, och återvänder ofta till samma boplatser. I april-maj lägger honan normalt 3 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 31 dagar. De vitaktiga äggen är ca 63 mm långa och 39 mm breda. Ungarna lämnar boet efter 50-60 dagar och blir självständiga efter ytterligare en månad.

Utbredning

Förekommer som häckfågel i Ryssland längs Kolahalvöns nordkust, i Storbritannien, på Irland, i Frankrike, Spanien, Portugal och Marocko samt i flera länder kring Medelhavet och Svarta havet.

---