Grönbena
Tringa glareola Linnaeus, 1758

Grönbena Ian White

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Grönbenan förekommer framförallt i norra Sverige, men under flyttningen ses den ofta rasta i stora flockar i landets södra delar. Beståndet uppskattas till omkring 130 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 21 cm.
Grönbenan har relativt kort näbb och ett tydligt ögonbrynsstreck som når bakom ögat. Ovansidan är mörkbrun med vita och brungrå fläckar och undersidan och vingundersidorna är ljusa. Övergumpen är vit och stjärten är fint tvärbandad. I vinterdräkt är fjäderdräkten något mörkare än i sommardräkt. Ungfåglarna liknar de vuxna fåglarna med är något mörkare.

Habitat

Grönbenan häckar i större delen av Norrland, gärna i anslutning till myrar. Ett mindre antal häckar också i de inre delarna av södra Sverige.

Migrering

Flyttar i juni-augusti, några få även i september, till tropiska Västafrika och återvänder i maj.

Födoval

Födan består av diverse smådjur, t.ex. skalbaggar, sländlarver, vattenskinnbaggar och tvåvingar.

Beteende

Uppträder i stora flockar under flyttningen, t.ex. i näringsrika kärr och slättsjöar, där den söker föda genom att picka med näbben i vattnet eller borra i lös jord. Grönbenan är en ganska nervös fågel, som då och då flyger upp med sitt typiska lockläte. Under våren kan man också höra det typiska spellätet, vilket även hörs under sträcket.

Fortplantning

Boet placeras ofta på marken i en grästuva. Det händer också att grönbenan övertar gamla trastbon. I maj-juni lägger honan 4 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i 22-23 dagar. Honan lämnar familjen efter några dagar för att påbörja flyttningen och hanen stannar med ungarna tills de är flygfärdiga efter ca en månad. 

Utbredning

Arten förekommer i norra Europa, i Skottland och i Baltikum samt i större delen av Ryssland österut till Stilla havet.


Mediafiler på webben
Läs mer