Småskrake
Mergus serrator Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Småskraken förekommer vid kuster, sjöar och vattendrag i större delen av landet. Beståndet har ökat de senaste 30 åren och uppskattas till omkring 21 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 58 cm.
Hanen i praktdräkt (november-maj) har mörkgrönt huvud med en spretig tofs, röd näbb, brunt bröst, grå kroppssidor och svartvit rygg. Honan har brunt huvud med spretig tofs, röd näbb, ljus strupe och brungrå hals och kropp. Ungfåglar liknar honan men näbben är mattare röd och tofsen kortare.

Habitat

Småskraken häckar längs en stor del av den svenska kusten. Den förekommer också vid sjöar och vattendrag i inlandet, främst i norra delen av landet.

Migrering

Flyttar i september-november till södra Östersjön och västra Europa och återvänder i april-maj. Ses i stora antal runt Danmarks kuster under vintern.

Födoval

Födan består huvudsakligen av småfisk, t.ex. spigg, men även av kräftdjur.

Beteende

Småskraken ses ofta i stora flockar vid Sveriges kuster, där den söker föda på grunt vatten. Ofta fiskar flera fåglar tillsammans. Under våren uppvisar hanen ett karakteristiskt spelbeteende, där han sträcker huvudet uppåt och knycker till med kroppen så att ryggen böjs i en båge.

Fortplantning

Boet byggs i skydd av tät vegetation eller under ett stenblock. Honan lägger 8-11 ägg som hon ruvar i 31-32 dagar. De beigea äggen är ca 65 mm långa och 43 mm breda. Ungarna blir självständiga efter ca 50 dagar och är flygfärdiga efter ytterligare ca 10 dagar.

Utbredning

Arten har en vidsträckt utbredning i norra Europa, norra Asien och i norra Nordamerika. De flesta fåglarna flyttar till isfria kustområden under vintern.

---