Bergfink
Fringilla montifringilla Linnaeus, 1758

Bergfink hane i vinterdräkt eike

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Bergfinken är en karaktärsfågel i norra Sverige och utgör ca 20 % av fågelfaunan i fjällbjörkskog. Beståndet uppskattas till omkring 2,1 miljoner par (2012).

Biologi

Längd 16 cm.
Sommartid har den vuxna hanen svart näbb, huvud och rygg. Skuldrorna, bröstet och flankerna är orange och undersidan är vit med mörkfläckiga sidor. Både hanar och honor har ett ljust orangefärgat vingband. Honan och ungfåglarna är mer diffust färgade, och har övervägande brunt huvud och grå halssida. I vinterdräkt är hanens svarta huvud och rygg dolda av ljusbruna bräm och näbben är gul med svart spets. I alla dräkter är den vita övergumpen och de orangefärgade inslagen ett bra kännetecken.

Habitat

Bergfinken häckar i all slags skog i norra Sverige, söderut till Värmland och Dalarna. Sydgränsen varierar dock och enstaka häckningar förekommer i hela landet förutom på Gotland.

Migrering

Flyttar främst under september-oktober till Väst- och Mellaneuropa, ibland ända till södra Spanien. En del individer kan dock övervintra längre norrut, upp till Mellansverige. Återvänder i mars-maj.

Födoval

Födan utgörs främst av frön och frukter av barrträd och björk och under vintern är bokollon en viktig födokälla. Ungarna matas med insekter, framförallt fjärilslarver. 

Beteende

Under häckningstid för bergfinken en undanskymd tillvaro men under flyttningstider kan de ofta ses rasta tillsammans med bofinkar på oskördade fält. Arten ses ibland vid fågelbord.

Fortplantning

Honan bygger boet av mossa, strån, renhår, skägglav och fjädrar. Det kamoufleras med ull och spindelväv och placeras ofta i en grenklyka. Honan lägger 5-7 ägg, som hon ruvar i 11-12 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 11-13 dagar.

Utbredning

Arten har en nordlig utbredning, från Norge till Kamtjatka.


Mediafiler på webben
Läs mer