Lövvårtbitare
Leptophyes punctatissima (Bosc, 1792)

Hane av lövvårtbitare, Leptophyes punctatissima. T2 Göran Liljeberg

Texter: Thomas Strid, Erland Dannelid, Oskar Kindvall, Rikard Vestin, Urban Wahlstedt CC-BY


Klassificering

(Endast en art i släkte Leptophyes.)
Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Liknande taxa

Lövvårtbitare är den enda kortvingade vårtbitararten i Sverige som kan vara helgrön. Larver med korta vingar av grön vårtbitare, kan mycket väl förväxlas med vuxna lövvårtbitare, eftersom de har samma gröna färg och har svarta prickar på kroppen. Larver av grön vårtbitare har dock inte svarta prickar på antennerna. Lövvårtbitarens kroppsform är dessutom mer krum jämfört med larver av grön vårtbitare.

Beskrivning

Längd hane 9-15 mm, hona 11-17 mm exklusive äggläggningsrör. Honans äggläggningsrör blir 6-8 mm. I princip helt grön med små svarta punkter jämnt spridda över kroppen inklusive ben och antenner, gäller även larven. Vingarna är förkrympta och består hos hanen enbart av spelorganet. Honornas äggläggningsrör har en arttypisk, brett tillplattad, form.

Biologi

Habitat

Förekommer i ädellövskog och buskmarker med gynnsamt klimat.

Spridning

Arten kan förväntas spridas med människans hjälp till nya områden, eftersom den lägger ägg på stammar av buskar som ofta odlas i trädgårdar.

Födoval

Äter blad av olika sorters buskar och högörter.

Beteende

Lämnar karakteristiska gnagspår i form av hål på bladen. Läte. Ett korthugget och praktiskt taget ohörbart klickljud som upprepas lite oregelbundet. En ultraljudsdetektor behövs för att uppfatta detta högfrekventa läte (40 khz). Till skillnad från övriga svenska vårtbitare spelar även honorna.

Utbredning

Lövvårtbitare kan lokalt vara mycket talrik men utbredningen är begränsad till relativt kustnära områden med gynnsamt klimat och förekomst av ädellövskog och buskmarker. Utmed västkusten förekommer den ganska sammanhängande från sydvästra Skåne och upp till norska gränsen. På östkusten har den länge varit begränsad till Öland och Gotland, men upptäcktes 2009 i Stockholmstrakten.


Mediafiler på webben
Läs mer