Rödlistan är en redovisning av arters risk att dö ut från Sverige. ArtDatabanken har Naturvårdsverkets uppdrag att ta fram Sveriges rödlista.
Vad innebär att arten inte finns med i rödlistan?
Om arten inte finns med i rödlistan kan det bero på att arten är Livskraftig (LC), Ej tillämplig (NA) eller Ej bedömd (NE). Läs mer om rödlistekategorierna i manualen på SLU:s hemsida:
Lövvårtbitare är den enda kortvingade vårtbitararten i Sverige som kan
vara helgrön. Larver med korta vingar av grön vårtbitare, kan mycket väl
förväxlas med vuxna lövvårtbitare, eftersom de har samma gröna färg och
har svarta prickar på kroppen. Larver av grön vårtbitare har dock inte
svarta prickar på antennerna. Lövvårtbitarens kroppsform är dessutom mer
krum jämfört med larver av grön vårtbitare.
Beskrivning
Längd hane 9-15 mm, hona 11-17 mm exklusive äggläggningsrör. Honans
äggläggningsrör blir 6-8 mm. I princip helt grön med små svarta
punkter jämnt spridda över kroppen inklusive ben och
antenner, gäller även larven. Vingarna är förkrympta och består hos
hanen enbart av spelorganet. Honornas äggläggningsrör har en arttypisk,
brett tillplattad, form.
Biologi
Habitat
Förekommer i ädellövskog och buskmarker med gynnsamt klimat.
Spridning
Arten kan förväntas spridas med
människans hjälp till nya områden, eftersom den lägger ägg på stammar av
buskar som ofta odlas i trädgårdar.
Födoval
Äter blad av olika sorters buskar och högörter.
Beteende
Lämnar karakteristiska gnagspår i form av hål på bladen.
Läte. Ett korthugget och praktiskt taget ohörbart klickljud som
upprepas lite oregelbundet. En ultraljudsdetektor behövs för att
uppfatta detta högfrekventa läte (40 khz). Till skillnad från övriga
svenska vårtbitare spelar även honorna.
Utbredning
Lövvårtbitare kan lokalt vara mycket talrik men utbredningen är
begränsad till relativt kustnära områden med gynnsamt klimat och
förekomst av ädellövskog och buskmarker. Utmed västkusten förekommer den
ganska sammanhängande från sydvästra Skåne och upp till norska gränsen.
På östkusten har den länge varit begränsad till Öland och Gotland, men
upptäcktes 2009 i Stockholmstrakten.