Rosenfink
Carpodacus erythrinus (Pallas, 1770)

Rosenfink hane Ekaterina Chernetsova (Papchinskaya)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Nära hotad (NT) 

Beskrivning

Rosenfinken invandrade till Sverige under 1950-talet och ökade i antal fram till 1990-talet. Därefter har trenden varit minskande och man uppskattar att omkring 17 000 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 15 cm.
Vuxna hanar har rosenröd hjässa, nacke, övergump, strupe och bröst, medan ryggen, vingarna och stjärten är mörkbruna. På vingarna finns två smala ljusa vingband. Näbben är kort och grov. Yngre hanar och honor har olivgråbrun rygg och ljusare undersida med mörka diffusa streck på bröstet. Ungfåglarna liknar honorna men är mer streckade.

Habitat

Häckar i fuktiga busk- och lövträdsmiljöer i samtliga landskap, men är vanligast i östra Sverige och saknas i de inre delarna av norra Norrland.

Migrering

Rosenfinken är en långflyttare som flyttar i slutet av juli-september till södra Asien och återvänder i slutet av maj-juni.

Födoval

Födan består mestadels av växtdelar, som maskrosfrön och blad- och blomknoppar av rönn, vinbär och äpple, men även av en del insekter, t.ex. bladlöss.

Beteende

Rosenfinken är svår att få syn på och gömmer sig effektivt bland löven. Under våren känns hanen igen på sången, ett typiskt vidje-vidje-vyh eller tji-vidju-vidju.

Fortplantning

Boet byggs av honan och placeras lågt i en liten gran eller en buske. Det består av grova strån och är fodrat med fina grässtrån och hår. Honan lägger 4-6 ägg, som ruvas i 11-12 dagar. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 10-12 dagar, men familjen håller ihop en ytterligare en tid.

Utbredning

Rosenfinken har en vidsträckt utbredning i Östeuropa och i norra Asien bort till Stilla havet. Arten förekommer också i Kaukasus, Himalaya och andra berg i södra Asien.


Mediafiler på webben
Läs mer