Ljungvårtbitare
Metrioptera brachyptera (Linnaeus, 1761)

Hona av ljungvårtbitare, Metrioptera brachyptera. T2 Göran Liljeberg

Texter: Thomas Strid, Erland Dannelid, Oskar Kindvall, Rikard Vestin, Urban Wahlstedt CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Liknande taxa

Cikadavårtbitare och grön hedvårtbitare har lika korta vingar, men annan färgteckning. Helbruna individer kan förväxlas med buskvårtbitare, men ljungvårtbitare har alltid längre vingar.

Beskrivning

Längd hane 12-16 mm, hona 13-21 mm exklusive äggläggningsrör. Honans äggläggningsrör blir 8-10 mm. Ryggsidan är oftast karakteristiskt grönfärgad från hjässan och bakåt och ut på täckvingarna. Undersidan och bakbenslåren är också oftast gröna, medan kroppen i övrigt är mörkbrun till nästan svart. Helbruna individer förkommer. Halsskölden har sidolister, men mittlist finns endast på bakre halvan. Halssköldens lodräta sidor är endast baktill kantade med ett smalt ljust band. Honan har mycket korta vingar, hanen har något längre. Sällsynt förekommer långvingade exemplar. Hanens sista övre bakkroppssegment är brett kluvet i mitten med utdragna spetsar på sidoloberna.

Biologi

Habitat

Förekommer i många olika typer av solbelysta miljöer. I jordbrukslandskapet undviker den brukade åkrar och hårt betade ytor, men i övrigt finns den praktiskt taget överallt. I skogslandskapet finns den framförallt på hyggen, utmed vägkanter, ute på kärr och högmossar, samt på hällmarker.

Födoval

Äter både småkryp och växtdelar, främst blomdelar och frön.

Beteende

Läte. Ett sirrande läte "sr-sr-sr-sr-sr" som i solig väderlek kan höras oavbrutet. Spelar även vid mulen väderlek och nattetid, fast då med lägre intensitet och hastighet. Lätet är högfrekvent och kan därför uppfattas som svagt. Ultraljudsdetektor kan vara till stor hjälp vid eftersök. Grå vårtbitare har ett mycket likartat läte, men med en något långsammare takt.

Utbredning

Spridd i hela landet och mycket vanlig.


Mediafiler på webben
Läs mer