Större hackspett
Dendrocopos major (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Den större hackspetten är vår vanligaste hackspett. Den förekommer i nästan hela landet och kan ofta ses vid fågelbord vintertid. Beståndet varierar mellan år beroende på tillgången föda. År 2012 häckade ca 210 000 par i Sverige.

Biologi

Längd 22-23 cm.
Ryggen är svart med stora vita skulderfläckar. Undersidan är ljus och undergumpen lysande röd. Hanens hjässa är svart med en röd fläck i nacken, medan honans hjässa är helt svart. Det svarta strecket på kinden når bak till nacken. Hos unga hackspettar är hela hjässan röd och undersidan ibland något streckad.

Habitat

Häckar i alla typer av skog, framförallt löv- och blandskog, dock sparsamt i fjällbjörkskog.

Migrering

Stannfågel.

Födoval

Födan består under vintern till stor del av frön från tall och gran, men den större hackspetten kan också hacka fram vedlevande insekter. Under sommaren plockar den larver på grenar och i lövverket. Den kan även hacka upp fågelholkar för att komma åt småfågelungar. 

Beteende

Den större hackspetten uppmärksammas ofta på lätet, men den är också ganska lätt att få syn på när den knackar efter föda eller trummar på trädstammar. Mest känd är den för sina hackspettsmedjor, dvs. springor i träd eller stolpar, där den kilar fast kottar, som den bearbetar med näbben för att komma åt fröna. Nedanför sådana smedjor kan det ligga mängder av bearbetade kottar.

Fortplantning

Bohålet hackas ut i ett träd, oftast på 3-5 meters höjd. Honan lägger 4-7 ägg i slutet av maj och båda föräldrarna ruvar äggen i 10-13 dagar. De vita äggen är ca 26 mm långa och 17 mm breda. Ungarna matas av båda föräldrarna och blir flygfärdiga efter 20-24 dagar, och helt oberoende efter ytterligare 8-10 dagar.

Utbredning

Arten förekommer i stora delar av Europa och österut i ett bälte till Ostasien och Japan. Den återfinns också i Nordafrika och på Kanarieöarna.

---