Enkelbeckasin
Gallinago gallinago (Linnaeus, 1758)

Enkelbeckasin Gregory "Slobirdr" Smith

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Klassificering

Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Enkelbeckasinen minskade kraftigt i Sverige mellan 1970 och 1995, men har ökat något på senare år. Det svenska beståndet uppskattas till omkring 160 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 26 cm.
Enkelbeckasinen har mycket lång näbb och kamouflagefärgad rygg i svart och rödbrunt, prydd med fyra gulvita längsgående band. Huvudet är längsstreckat med gulvitt hjässband. Buken är vit och kroppssidorna tvärbandade. Den yttersta stjärtpennan är vit. Ungfåglarna är mycket svåra att skilja från de vuxna fåglarna.

Habitat

Häckar tämligen allmänt i anslutning till fuktiga områden i en stor del av Sverige. Längs fjällkedjan dock något mindre allmänt.

Migrering

Höstflyttningen pågår från början av juli fram till november. De flesta övervintrar i Västeuropa, med en del flyttar också till tropiska Västafrika. Enstaka fåglar försöker ibland övervintra i södra Sverige. Återvänder i mars-maj.

Födoval

Födan består mestadels av smådjur, som daggmaskar, tvåvingar, skalbaggar och sländlarver.

Beteende

Enkelbeckasinen förekommer i våtmarker över hela landet, även på våta kalhyggen. Arten uppvisar om den stöts en typisk sicksackflykt, till skillnad från dvärg- och dubbelbeckasinen. Unga fåglar kan dock flyga upp tungt med rak kurs. Under våren kan enkelbeckasinens spel höras nästan dygnet runt.

Fortplantning

Boet utgörs av en fördjupning i marken, gömd i en tuva eller under en buske. Honan lägger 4 ägg som hon honan ruvar 18-20 dagar. Äggen är blekt olivbruna med mörka fläckar och är ca 42 mm långa och 28 mm breda. Ungarna lämnar boet direkt och matas i början av föräldrarna. Kullen delas senare upp mellan honan och hanen och ungarna är flygfärdiga efter 19-20 dagar.

Utbredning

Arten häckar i en stor del av norra Europa (även på Island) samt en stor del av Ryssland.

Mediafiler på webben
Läs mer