Skäggdopping
Podiceps cristatus (Linnaeus, 1758)

Spelande skäggdoppingar Gregory "Slobirdr" Smith

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

Skäggdoppingen är den största och vanligaste doppingen i Sverige. Den känns igen på sitt rödbruna skägg och sina svarta örontofsar. Artens bestånd har ökat sedan 1800-talet, men en svag minskning har skett under de senaste 30 åren. Antalet häckande par uppskattas till omkring 22 000 (2012).

Biologi

Längd 46-51 cm.
Lång hals och vitt huvud med svart hätta, svart och rödbrunt skägg, svarta örontofsar och lång, rosaaktig näbb. I flykten syns vita fält på fram- och bakkanten av vingen. Ryggen är mörkt brun och bröstet och framsidan av halsen är vita. I vinterdräkt saknas skägg och örontofsar. Ungfåglar har mörka streck på sidorna av huvudet, som försvinner under hösten.

Habitat

Skäggdoppingen häckar i den södra och mellersta delen av Sverige samt mindre allmänt längs Norrlandskusten. Den förekommer både i sjöar och vid kusten.

Migrering

Flyttar i september-november till västra Europas kuster och återkommer i mars-april. Milda vintrar kan enstaka fåglar övervintra längs Sveriges kuster.

Födoval

Födan består mestadels av fisk, men ibland även av vatteninsekter, grodlarver, grodor och kräftdjur.

Beteende

Håller ofta till på öppet vatten. Arten är en flitig dykare och kan vara under ytan långa stunder. Spelande skäggdoppingar ligger vända mot varandra i vattnet med kragarna utfällda och skakar med huvudena i sidled. Ibland kan de också resa sig i vattnet och stå bröst mot bröst. Under vår och höst kan större flockar ses längs kusterna.

Fortplantning

Boet byggs i form av en flytande plattform förankrad i vegetationen eller i ytter-skärgården ibland i strandkanten. I april-maj lägger honan vanligtvis 4 ägg som ruvas av båda föräldrarna i 25 dagar. Äggen är blekt blå eller gröna, ofta fläckade av bomaterialet, och ca 56 mm långa och 37 mm breda. Ungarna transporteras på föräldrarnas rygg den första tiden och är självständiga efter 10-11 veckor. Familjen håller ofta ihop en bit inpå hösten.

Utbredning

Arten förekommer i Europa, södra Asien samt i mindre områden i Afrika och Australien.

Mediafiler på webben
Läs mer