Nicrophorus fossor Erichson, 1837

Nicrophorus fossor T2 Stanislav Snäll

Texter: Stanislav Snäll CC-BY


Trivialnamn

Det finns inga trivialnamn i vår databas.

Klassificering

Liknande taxa

Nicrophorus fossor (= Nicrophorus interruptus Stephens, 1830) kan förväxlas med flera närstående Nicrophorus-arter som har röda band på täckvingarna. (Nicrophorus vespillo, Nicrophorus vestigator). 

Man kan särskilja den från Nicrophorus investigator och Nicrophorus sepultor genom att Nicrophorus fossor har alla gult hår på alla fria (synliga) bakkropssegment; från Nicrophorus vespilloides för att Nicrophorus fossor har raka, ej böjda baktibier, från Nicrophorus vestigator för att Nicrophorus fossor har halssköldens främre kant enbart med rudimenterad behåring av gula korta borst, Nicrophorus vestigator har så gott som hela halsskölden inramad med tjock gult och relativt långt hår. Från Nicrophorus vespilloides skiljer sig Nicrophorus fossor genom att Nicrophorus vespilloides hela antennklubba är svart.

Beskrivning

15 till 20 mm. Kroppen är svart, täckvingar med orangeröda tvärband. Huvudet är bredare än långt, avsmalnande fram, i mitten fint och glest punkterat, mellan punkterna glänsande. Tinningar bakom ögonen är rynkigt punkterade. Antennerna är svarta, antennklubbans yttre tre leder röda. Första antennleden med svarta borst på ovansidan. 
Halsskölden är svart, fint punkterad, så gott som kal endast med kortare, glesa gula borst och hår. Halsskölden 1,3 gånger bredare än lång, utvidgad framåt. Täckvingarna är ca 1,25 gånger längre än tillsammans breda, lätt utvidgade bakåt, i färgen svarta med orangeröda tvärband (på gamla eller döda exemplar kan den orangeröda färgen vara mycket mörkare, nästan brun). Täckvingarnas sidor, främre och bakre kant med gula borst. Färgteckningen kan variera något men vanligast med två orangeröda oregelbundna tvärband avbrutna vid sömmen. Skutellen är svart med fina täta punkter och utan långa borst eller hår. Fria (synliga) bakkroppssegment (ryggleder) är fint punkterade med gul behåring. Undersidan har gulbrun behåring.
Ben svarta, baktibierna är raka och utvidgade bakåt, främre tarser med långa, tjocka, gula hår. Hanarnas framtarser är bredare än hos honorna.

Biologi

Arten föredrar öppna varma lokaler och leraktiga marker.

Utbredning

Inga säkra fynduppgifter från Sverige under 1900- och 2000-talet.



Mediafiler på webben
Läs mer