Gulärla
Motacilla flava Linnaeus, 1758

Gulärla Ekaterina Chernetsova (Papchinskaya)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson CC-BY


Rödlistestatus i Sverige: Livskraftig (LC) 

Beskrivning

I Sverige förekommer gulärlan i två raser; en sydlig, M. f. flava, och en nordlig, M. f. thunbergi. Totalt häckar omkring 360 000 par i landet (2012).

Biologi

Längd 16,5 cm
Ovansidan är olivgrön och undersidan i varierande omfattning gul. Hanen av den nordliga rasen har grått huvud med ett svart parti kring ögat, medan den sydliga har grått huvud med vitt ögonbrynsstreck. Honorna av båda raserna har gråbrunt huvud med ett svagt ögonbryns-streck och vit strupe. Hanar i höstdräkt liknar honorna. Ungfåglarna är brunare på ovansidan och mindre gula på undersidan och har varierande mörka teckningar på bröstet.

Habitat

Gulärlan häckar på fuktiga strandängar och åkermarker i hela Sverige. Den sydliga rasen häckar sällsynt söder om den biologiska norrland-sgränsen medan den nordliga förekommer allmänt i Norrland. Har på senare tid i Sydsverige blivit vanlig i ren åkermark.

Migrering

Flyttar i slutet av augusti-september till tropiska Västafrika och återvänder i slutet av april-maj.

Födoval

Födan består främst av insekter.

Beteende

Under höstflyttningen uppträder gulärlan i flockar som rastar i betesmark eller på åkermark.

Fortplantning

Boet placeras väl dolt på marken. Det byggs av torrt gräs och fodras med hår och fjädrar. Honan lägger oftast 5 ägg, som ruvas i 12-13 dagar. Äggen är beigeaktiga och ca 18 mm långa och 14 mm breda. Ungarna matas av båda föräldrarna. De lämnar boet efter 12-13 dagar, men är helt flygfärdiga först efter ytterligare 4-5 dagar.

Utbredning

Utbredningen sträcker sig över stora delar av Europa, Asien, Nordafrika och nordvästra Alaska. Arten saknas dock på Irland, i Skottland, på Island och i nordligaste Ryssland.


Mediafiler på webben
Läs mer