Sånglärka
Alauda arvensis Linnaeus, 1758

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Sånglärkan är en välkänd fågel och dess drillande sång är ett efterlängtat vårtecken. Arten är starkt knuten till öppna landskap och odlad mark och det svenska beståndet har minskat kraftigt på senare tid. Man uppskattar att omkring 800 000 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 18 cm.
Ovansidan är mörkt brunspräcklig, bröstet är gultonat och mörkt längsstreckat och undersidan är smutsvit. Den har ett diffust ögonbryns-streck och hjässfjädrarna kan resas till en trubbig tofs. De yttre stjärt-pennorna och bakkanten av vingarna är vita. Ungfågeln ruggar till de vuxna fåglarnas dräkt under sommar och tidig höst.

Habitat

Häckar i öppna marker, ofta i jordbrukslandskap, i hela Sverige, men är ovanlig i Norrlands inland.

Migrering

Flyttar i september-november till Västeuropa och återvänder tidigt på våren, de första redan i februari. En del individer övervintrar även i södra Sverige. 

Födoval

Födan utgörs under sommaren framförallt av insekter och spindlar, och under resten av året även av en hel del frön.

Beteende

Sången hörs i stort sett oavbrutet i öppna landskap, från tidig vår till långt in på sommaren. Även om lärkan ser ut att stå helt stilla i luften så flyger den i själva verket långsamt mot vinden. Den föredrar måttlig vind och sjunger inte gärna när det är helt vindstilla. Flykten går i bågar med fladdrande vingslag och med inslag av glidmoment.

Fortplantning

Boet placeras ofta på platser med låg vegetation och utgörs av en grop i marken, som fodras med torra strån. Honan lägger 2-6 ägg, som hon ruvar i ca 11 dagar. Äggen är gråvita med bruna fläckar och ca 26 mm långa och 16 mm breda. Ungarna lämnar boet efter 9-10 dagar och är flygfärdiga efter ytterligare ca 10 dagar. Sånglärkan har ofta två kullar, en i maj och en i juli.

Utbredning

Sånglärkan förekommer i Europa (saknas på Island) och nordvästra Afrika och österut i ett bälte genom Ryssland, samt i Japan.

---