Pungmes
Remiz pendulinus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson

---

Beskrivning

Pungmesen är särskilt känd för sitt speciellt utformade bo. Arten häckar sällsynt i landet och beståndet uppskattas till omkring 60 häckande par (2012).

Biologi

Längd 11 cm.
Pungmesen har ljusgrått huvud, rödbrun rygg och en tydlig svart ansiktsmask. Hakan är ljus och undersidan beigeaktig. Hos hanen har bröstet en rödbrun ton och hanen har också kraftigare ansiktsmask än honan. Ungfåglarna saknar till en början den karakteristiska teckningen.

Habitat

Häckar lokalt vid våtmarker, dammar och näringsrika slättsjöar med god tillgång på vass, kaveldun och boträd i södra Sverige upp till Uppland.

Migrering

Flyttar från juli och in i november till sydvästra Europa och återvänder i april-maj. Familjen håller troligtvis ofta ihop även under höstflyttningen.

Födoval

Pungmesens födovanor är dåligt kända, men huvudfödan tros bestå av insekter som plockas i strandvegetationen.

Beteende

Pungmesen lever mycket tillbakadraget och häckar ofta i mindre kolonier. Det mest utmärkande för arten är det avancerade boet, som vävs av gräs och andra växtdelar.

Fortplantning

Hanen bygger boet, med vilket han försöker locka till sig en hona. Boet är placerat längst ut på en tunn kvist, mycket lågt över vattnet, och är slutet, med en tunnelliknande ut- och ingång. Ofta överges boet och ett nytt byggs på en annan plats med material från det gamla boet. Honan lägger 4-7 ägg, som ruvas av den ena föräldern i 12-14 dagar. Pungmesen får ofta två kullar under en säsong. Ungarna matas i 22-24 dagar innan de är flygfärdiga. Därefter kan de ofta återvända till boet under ytterligare ca tre veckor för att övernatta.

Utbredning

Utbredningen är splittrad i södra och östra Europa och sträcker sig österut till nordöstra Kina.

---