Ormvråk
Buteo buteo (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Thord Fransson, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Ormvråken är en av våra vanligaste och mest spridda rovfåglar. Ofta ser man den sitta på stängselstolpar utefter vägarna och spana efter föda. Omkring 31 000 par häckar i Sverige (2012).

Biologi

Längd 51-57 cm. Vingspann 115-128 cm.
Fjäderdräkten varierar, men den vanligaste typen är mörkt brun med ett ljusare tvärgående bröstband. Stjärten är fint tvärbandad med ett bredare band längs ut. Särskilt i södra Sverige förekommer även en mycket ljus variant, s.k. Börringevråk. Unga ormvråkar har slankare vingar och smalare och längre stjärt än vuxna fåglar. Bröstbandet är bredare och bröstet ofta ljusare.

Habitat

Ormvråken häckar i en stor del av Sverige, med undantag för Norrlands inland där den saknas eller är mindre allmän. Den är knuten till skogar eller dungar, ofta i anslutning till odlad eller öppen mark.

Migrering

De flesta svenska ormvråkar flyttar i september-oktober till Västeuropa och återvänder i mars-april, men en del övervintrar i södra Sverige. En del nordsvenska fåglar övervintrar i västra Afrika. 

Födoval

Födan består mestadels av smågnagare, men även av as, fågelungar, kräldjur, groddjur, stora insekter och daggmask.

Beteende

Ormvråken sitter ofta och spanar från en utkiksplats för att sedan snabbt slå ner på sitt byte. I övrigt ses den ofta kretsa över skogspartier, särskilt under flyttningstiderna.

Fortplantning

Ormvråkens häckningsframgång varierar med tillgången på små-gnagare. Boet placeras i skogskanten, ofta i en högrest gran. Honan lägger 2-4 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i drygt 50 dagar. Äggen är grönvita eller ljust beige, med mörkare fläckar och ca 60 mm långa och 45 mm breda. Ungarna blir självständiga efter ca 45 dagar.

Utbredning

Ormvråken förekommer som häckfågel i de flesta europeiska länder liksom på några atlantiska öar. Utbredningen sträcker sig österut genom Asien ända till Japan.

---