Ekoxe
Lucanus cervus (Linnaeus, 1758)

Texter: Stanislav Snäll

---

Liknande taxa

Ekoxen är Europas största skalbaggsart. Hanarna med deras stora käkar är svåra att förväxla med någon annan skalbagge. Eventuellt kan småväxta honor förväxlas med bokoxen Dorcus parallelipipedus.

Beskrivning

Längd hos hanar 40-80 mm, honor 28-45 mm. Hanarna har kraftiga, hornliknande käkar (mandibler) ibland upp till en tredjedel av kroppens längd. Storvuxna hanar har även mycket brett huvud med kraftiga tinningskanter. Huvudet är tydligt bredare än halsskölden. Småväxta hanar har proportionellt mindre käkar och smalare huvud nästan utan tinningskanter. Hanarnas ben är långa och smala. Honor är kompaktare, byggda med litet huvudet som är mycket smalare än halsskölden och små mandibler, även deras ben är kortare och kraftigare än hanarnas. Täckvingarna hos båda könen är bruna till mörkt rödbruna. Halsskölden, huvud och undersida är matt svarta. Hanarnas stora käkar är rödbruna, ibland något ljusare än täckvingarna.

Biologi

Habitat

Ekoxen är en värmeälskande och värmekrävande art som prioriterar soliga glesa lokaler, ofta sydsluttningar, hagar och parkliknande lövträdsbestånd.

Beteende

Under varma sommarkvällar kan man ofta se flygande hanar som lockas av honornas parningsferomon eller sav på skadade träd.

Livscykel

Larvutvecklingen sker under jorden, på döda rötter av ädellövträd, i första hand ek och bok men även andra arter som kastanj och fruktträd. Utvecklingen kan ta lång tid, i vissa fall upp till sju år dock minimum tre år. Larven förpuppas också under jord där den bygger en kokong. Kläckta skalbaggar kommer upp från mitten av juni och påträffas till andra halvan av juli. Honor kan i vissa fall överleva ända till mitten av augusti. Hanar lever kortare tid än honor och dör ganska kort efter att de parat sig några gånger.

Utbredning

I Sverige förekommer ekoxen från Skåne till Uppland, vanligare är den dock i de sydöstra delarna.

---