Tretåig hackspett
Picoides tridactylus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Peter Nilsson

---

Beskrivning

Den tretåiga hackspetten är något mindre än den större hackspetten och saknar helt röda inslag i fjäderdräkten. Det svenska beståndet beskrivs som långsiktigt minskande, även om en ökning har skett de senaste tio åren. Man uppskattar att omkring 11 000 par häckar i landet (2012).

Biologi

Längd 21-22 cm.
Den tretåiga hackspetten är fint svart- och vitmönstrad med ett brett vitt band längs ryggsidan omgivet av svarta partier på vingarnas övre delar. Undersidan är ljusgrå med fint streckade kroppssidor. Huvudet är mörkt streckat och hanen har gul hjässa, medan honans är svart- och vitstreckad. Hos ungfåglar har både hanen och honan svart panna och gulvit hjässa.

Habitat

Häckar i barr- och blandskog med god tillgång på död ved i Norrland och söderut till Mellansverige.

Migrering

Stannfågel, men vissa år förekommer invasionsrörelser.

Födoval

Födan består mestadels av insekter, framförallt vedborrande skalbaggar som barkborrar och splintborrar.

Beteende

Arten är relativt tystlåten och tillbakadragen, men trumningen, som är långsammare och något längre än den större hackspettens, kan höras under våren. Vintertid hackar den fram barkborrar ur torrgranar och under våren ”ringar” den tretåiga hackspetten granar, vilket innebär att den hugger små hål bredvid varandra runt stammarna för att suga ut sav.

Fortplantning

Bohålet hackas ut i ett dött eller döende träd, ofta en gran. I maj-juni lägger honan 3-5 ägg, som ruvas av båda föräldrarna i ca 11 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter 21-25 dagar och matas i ytterligare ca 2 månader av båda föräldrarna innan de blir oberoende. Hanen och honan håller ofta till i eller nära reviret året runt.

Utbredning

Den tretåiga hackspetten har en vidsträckt utbredning i Nordeuropa och norra Asien bort till Stilla havet. Dessutom förekommer arten i stora delar av norra Nordamerika.

---