Grönsiska
Carduelis spinus (Linnaeus, 1758)

Texter: Tove von Euler, Ulf Johansson

---

Beskrivning

Grönsiskan förekommer i större delen av landet och är en flitig gäst vid fågelbord vintertid. Beståndet uppskattas till omkring 820 000 häckande par (2012).

Biologi

Längd 12 cm.
Hanen är gulgrön med svart hjässa och strupfläck och gult ögonbrynsstreck. Vingen är mörk med två markanta gula vingband och den korta kluvna stjärten är mörk med gula kanter. Näbben är spetsig, utdragen och något nedåtböjd. Honan är blekare än hanen och kraftigt längsstreckad. Undersidan är ljus med mörka streck på sidorna. Ungfåglarna påminner om honan men har grövre längsstreckning.

Habitat

Häckar i barrskog och blandskog i hela landet så långt norrut som granen växer.

Migrering

Flyttar till västra och södra Europa. Enstaka fåglar kan övervintra i Sverige.

Födoval

Födan består mestadels av frön från gran och tall, björk och älgört, och under sommaren även av en del insekter. Under vinterhalvåret utgörs huvudfödan av alfrön.

Beteende

Under vinterhalvåret uppträder grönsiskorna flockvis, ibland i sällskap med gråsiskor. De flyger i tät formation och ses ofta klänga omkring upp och ner i grenspetsarna. Locklätet är ett klart dlyí eller dliyh kombinerat med ett lägre, torrt kettekett. Sången är en snabb kvittrande strof, som avslutas med ett kveee. 

Fortplantning

Honan bygger boet som placeras högt, ofta i en gran. Det består av torra grankvistar som hålls ihop med spindelväv och fodras med mossa, skägglav, hår och fjädrar. Honan lägger 4-6 ägg, som hon ruvar i 11-14 dagar. Äggen är blekt grönblå med rödbruna fläckar och ca 15 mm långa och 11 mm breda. Under ruvningstiden matas honan av hanen. Ungarna matas av båda föräldrarna och lämnar boet efter 13-15 dagar. Vanligtvis produceras två kullar per säsong.

Utbredning

Utbredningen är splittrad, med ett centrum i Europa och västra Asien och ett annat i östra Asien.

---